Sidan 1
2005-06-18
Lite mer då hur man upplever saker. Har ju så mycket funderingar.
Just i kväll har jag varit i babyåldern igen
.
Vad drömmer man om?
Jo mest är det nog att få allt och få det stabilt.
För det har jag nog aldrig haft.
Det känns väl som att man inte hör hemma någonstans
och det är ju så mycket man tänker på.
Har ju också hänt så otroligt mycket det sista året.
Helst vill man nog bara ha en total paus och varahelt baby under en längre tid.
Som sagt så har det hänt så mycket.
Har flyttat till Sverige igen och fått sambo som förstår mig.
Men just nu önskar jag nog mest att jag hade någon att prata med.
Och sen har man ju det här med familj och sånt.
Visst vet i alla fall två mostrar och mamma om det här,
men pratar så mycket gör vi ju inte.
Fast man skulle önska det.
Visst är det svårt, men sista halvåret eller så har just det blivit värre.
Det här med att de skall vara hemligt och så.
Önskar nog med jag hade någon som är helt
utomstående att prata om det här med.
Men det är ju svårt…
Dessutom har ju min sambo fyra barn.
Jag känner väl lite konflikt där med,
å ena sidan vill jag inte leva ett dubbel liv och å andra sidan
förstår jag ju henne med.
Men jag har ju blivit så öppen jag kan eller vågar.
Är väl rädd att jag skall säga något.
Inte att dom skall se eller så, utan är väl mer det att jag ju tänker på henne.
Men sen vill jag på något sätt vara öppen med dom med
och ärlig så att dom skall veta dom med.
För jag tror ju inte att det går att dölja i längden heller.
Känner det väl mer och mer. Saker händer hela tiden.
Har mycket jag funderar på och sen är det ju det
att det här är ju ett så stort ämne med.
Samtidigt vill jag ju allt det här.
Har ju inte så mycket med leksaker men allt
annat och det är väl det att jag söker en trygghet jag inte har.
Jag vet inte om jag haft eller kunnat ta emot det så som nu,
men samtidigt är det att det här med öppenheten.
Jag känner väl någonstans att jag behöver få det.
Att det inte skall vara något hysch-hysch om det i de perioder jag är baby.
Vare sig det är långa eller korta.
Iallafall så att mina närmaste och kanske min sambos närmaste skall veta.
Och kanske att jag skall kunna prata med någon av dom om det.
Att någon skall förstå..
Tror väl inte det är möjligt, men just det med bli accepterad
och också att det ska vara öppet.
Och att allt ska kunna vara eller stå framme som med små barn.
Sen är det väl många frågor man har.
Varför man tycker si eller så.
Men det är väl just nu det är det här som är värst.
Och det att jag känner väl att det här tar över på något sätt
Att babyn verkligen vill fram ,och nu mer som i kväll då den verkligen
höll på att släppa på spärrar förut på ett sätt den inte gjort förr.
Känner väl också det att själva den här regressions-delen blir starkare.
Att både babyn och det lite större barnet inuti verkligen slåss.
Men den större är ju rädd för saker som hänt på internatet.
Jag har ändå förstått en del sista året
och kunnat göra saker jag aldrig kunnat förut.
Men så har det varit stopp på något vis även om jag vill.
Får väl skriva mer sen. Det här är ju bara lillbabyns första inlägg.
2005-06-18
Då är jag här igen och den här dagen har också varit händelserik.
Babyn inuti har väl, kan man säga tagit över lite på ett sätt.
Och mer så att jag kan känna det ordentligt .
Har inte haft kontroll i dag, så det har blivit både pölar och
annat som de blir med nakna småtroll varma sommardagar.
Skall väl också sägas att det är en underlig känsla med,
för jag har aldrig tyckt om att vara naken.
Möjligtvis i bara kalsonger.
Har nog varit något med trygghet eller annat.
Att det hänt något någon gång.
Just nu är jag nog liksom sökande efter svar.
Men ändå känner jag nog mest att jag har nog bara en väg att gå.
Att det här får sitt utlopp. Men hur vet jag ju inte.
Vi har ju pratat om att göra en barnkammare
med både säng och fullstort skötbord.
Väntar ju på att få en lägenhet tillsammans och inte som nu två.
Även om jag mest är hos min sambo.
Och vad vill man mest?
Det är ju så mycket man skall bearbeta och så mycket tankar.
Men kunde man nu bara just de här med att slippa behöva ha detta dubbelliv,
så tror jag att jag skulle må i alla fall bättre.
Sen är det väl annat runt omkring, men en del lär man sig väl under tiden.
Det är ju skönt och det jag också är glad för är väl att jag nu vet
att sex inte har med det här att göra.
Är nog bara det här nu med att lära sig leva med det.
Få ett accepterande från sina närmaste.
Jag vet ju att jag har en moster som skäms för det här,
men hon va ju ärlig om det så jag hoppas väl att dom andra skall vara det med.
Visst har man många frågor och visst är det nog så att alla inte kan få svar.
Men jag har ju fått en sambo som accepterar det här,
som verkligen förstår och som har hjälpt mig mycket att förstå.
Något mer som bara var diffust förr har väl blivit klarare och något inte.
Jag litar ju på när hon säger att jag är som en
helt liten baby och att hon kan se det.
Jag har ju dessvärre andra problem med som psykologerna bara kallar
för personlighetstörningar och funktionella störningar.
Men tycker inte det här hör dit och har ju haft det längre än det.
Skall väl försöka komma tillbaka till det vart eftersom.
Sen vill jag ju också säga det att jag har ju en barnsäng som
jag fått från min mor och som egentligen är min storasysters.
Det är ju inte en spjälsäng men ändå…
Men nu har jag så mycket madrasser i så kanterna blir inte så höga.
Är inte samma sak tyvärr.
Vill väl också säga att det sägs ju att regression är ett sätt att fly
men vill faktiskt inte hålla med om det.
För mig är det ett sätt att ta paus och få varva ner
men jag vet att det är ju mycket delade meningar om det.
2005-06-21
Så var det en ny dag och man skall väl skriva lite till.
Idag har babyn fått sina blöjor så den har nu i en månad i alla fall.
Även om det blir dygnet runt.
Och längre om det blir lite överhopp.
Varierar ju lite men är ju mest under den pott-tränande åldern.
Så är det med vad det ger.
Vad man känner och så, och hur förklara det för någon som inte har detta.
Men ändå vill man ju försöka.
Denna sida skall ju vara för alla som nu hittar in på den.
Inte speciellt bara för ab/dl.
Så då vill jag ju försöka att vara så att de
flesta i alla fall kan få en uppfattning om det hela.
Kanske på något sätt så att alla som inte har det här kan få en uppfattning.
Men visst är det helt baby man blir.
Med allt, från både nappflaska och annat.
Sen har jag det här med att vilja ha lavemang som ju inte är ovanligt.
Tror bara det har lite med det att få den rätta känslan.
Den att man faktiskt inte kan hålla sig vare sig man vill eller inte.
Sen är det ju skönt med som för de små.
Men det är också rogivande på något vis.
Sover faktiskt aldrig så bra som under den tid jag är
baby och framför allt efter att tagit det eller ett piller.
Även om nu det ena är bättre.
Men tror nog det är olika.
Ändå handlar det inte om något annat än just det att ge ifrån sig all kontroll.
Och också att då hamnar det ju där det hamnar.
Precis som för de minsta.
Det viktiga är nog samspel och att båda parter
är eniga och förstår varandra så gott det går.
Nu hoppas jag bara på lägenhet och att det skall ordna sig med det här.
Att jag måste dölja det är så jobbigt, men visst förstår jag min sambo med.
Men det är ju inte hennes del som skall fram, det förstår jag hon inte vill.
Och det accepterar jag med.
Det är bara det med mitt som är jobbigt.
Nu vill jag ha den där barnkammaren.
Kanske en lekgrind, kanske också barnkläder och på något sätt en vagn med.
Känner mer som jag måste ta det val att ta
steget fullt ut även om ja då förlorar något.
Om det nu är släkt och vänner eller vad det nu blir.
Visst är man rädd för det men ändå känns det
som att något har nåt till sin spets eller kommit till ett vägskäl.
Måste alltså välja.
Visst tror jag det kommer bli en balans sen.
Men tror ändå det kommer att kanske ta lång tid innan jag är där.
Och sen önskar jag mig någon att prata med.
Någon som inte har detta och kan se det på
ett annat sätt men ändå inte döma ut mig för hur jag är.
Jag har ju en moster som skäms lite för det här och de andra i släkten
vet jag ju inte vart jag har eftersom jag inte kan prata med dom.
Men funderar ju mycket vad man är beredd att förlora för det här.
Men samtidigt att må så dåligt när det
nu äntligen finns en öppning att kanske få det bättre.
Men vad skall man säga?
Det är ju så mycket…
Men visst är det en babyvärld man går in i och det också med babyspråk och ljud.
Det är ju bättre än all världens medicin.
Finns ju ingen som tar bort det här utan man
blir ju på sätt och vis bara nerdrogad och inte hjälper det.
Men med babyn är det något helt annat.
Och en baby är man med allt vad det innebär.
