Sidan 15

 

 

06-10-05

 

 

Tja, är ju nu ett bra tag sen ja skrev här.

  De har väl egentligen inte hänt så mycket.

Men skall väl ändå försöka skriva lite i alla fall.

 Fler av sakerna står ju stilla och annat håller på att gå åt skogen.

Som mina lån och sådana saker.

 Men är inte så mycket man kan göra åt det.

Min sambos dotter har alltså fått sin lilla och min sambo har varit där.

 De var jobbigt vill ja lova, och lärde mig väl hur beroende ja är av lillbabyn.

 Och hur mycket den påverkar.

 Även om ja nog vetat de så var de ändå en bekräftelse på det.

 Men så är de ju då med allt annat här som alltså står stilla.

 Det tar mer och mer känner ja nu när min sambo var borta.

Jag skulle ha hemtjänst, men de funkade väl inte så bra.

 Ingen middag blev lagad och annat som inte funka.

 Men mest var de nog det att de inte blev någon sömn nästan.

 Och det var väl de att jag fick vare sig blöja eller potta.

 Jag rasade väldigt och var nära ge upp helt.

Blev mycket eländig av detta, men undvika de helt går ju inte.

 Så nu hoppas ja bara att de inte blir för ofta, och heller inte för fort nu.

 Så nu i dagsläget har ja väl försökt nå den minsta med.

 De går ganska bra.

 Når väl inte riktigt den allra minsta, men nästan i alla fall.

 Nu har de varit mer blöja och i bara stjärten någon gång.

 Några pölar med, men inte stjärten än.

 Men tror de är en liten som vill, men de blir på skötbordet eller i blöjan,

 och är bra någon gång i pottan med.

 Ett babybad med har den lilla fått så lite bättre är det,

men visst att den lilla vill nog gå helt ner.

 Få se om de går, men mina svårigheter att vara ensam

och med mörker börjar bli riktigt illa dessvärre.

 Vet inte va de beror på.

Har somnat till med nappen med i veckan här.

 De är länge sen de gick  så.

 Ja vet inte vad ja skall tolka det som.

 Sen kan man väl diskutera antar ja hur vida man skall bli beroende av babyn eller inte.

 Själv, just nu, vet ja nog inte var ja står.

 På diaper -sidan har de ju bland annat varit diskussioner om de med kontroll eller inte.

 Ja menar dom som önskar dom ingen har.

 Ja kan förstå dom…

 Ändå tror ja själv så är ja nog sån ..

Ja vet inte riktigt egentligen vad, men ja har ju läst diskussionerna och

 kan nog förstå dom som är de med och inte vill vara de.

 Men tycker ändå dom som nu är inkontinenta borde försöka förstå oss med.

 Vi som är ab och kanske är mycket ab.

 Ja vet inte om ja ännu vet hur mycket ja är och vilka gränser eller nåt jag har.

 De med babykläder känns mer ok nu.

 Men de med vagn drar med och de är ju faktiskt de sista ja inte har.

 Kan ju vara för den här lilla har kommit till världen.

 Vet inte..

Å andra sidan så har de blivit starkare jämt, detta med vagn och baby, när de är höst.

 Så ja får väl se hur de blir.

 Har väl haft en nedtur nu ikväll med här.

 Mycket beroende på både ekonomi och att allt står still,

men en del gammalt med, och kanske mest babyn inuti.

 De känns väl fortfarande som ja söker.

 Inte för att ja inte tror ja är mer en ren ab men

för att finna en balans och svaret på hur mycket.

 Något säger väl att kanske det är mer än ja trott.

 Samtidigt känns de väl lite så där osäkert på de hela.

 Ändå har jag känt av saker som ja tror ja haft förr, men inte heller då förstått helt.

 Nu känns de nog lite mer som de faktiskt är babyn.

 Ja kan känna mer skillnad mellan det och de här med kramperna.

 Samtidigt som ja ändå mer nu kan upptäcka och

 känna att babyn faktiskt påverkar den fysiska delen med.

 Just de sista känns osäkert, och ja vet inte om ja är säker på min sak,

men mer än förut känns de som ja lite mer vet när de är babyn

 som ser till att kontrollen inte funkar och inte.

 Samtidigt som de mer känns som de inte finns någon kontroll och ja kan känna de.

 I alla fall så känns de som ja fortfarande lär mer om mitt innersta.

 Allt känns väl inte helt tryggt, för de finns för mycket mörker och

 luckor där inne som känns som svarta hål som är så skrämmande

att ja inte kan beskriva de i ord,

eller förklara de mer än att de är något mycket smått som är skrämt,

 och nästan reagerar som de små.

 Eller kanske gör de och tappar all kontroll.

 Vet inte helt. Skräcken är för intensiv, och är nog mest rädd för psykos eller något.

 Kanske för att fastna där, så ja hoppas bara att de ordnar sig med

 både personlig assistent och ekonomi och annat här.

 Men börjar bli sliten nu och de att inget händer och

allt står fast här också börjar bli påfrestande och nästan för jobbigt och för mycket.

 Skulle nog bara vilja ha lugn, ro, trygghet, tid och

annat för att försöka börja bygga upp något eller

 koncentrera mig på den här lilla och försöka hitta balansen.

 Eller möjligtvis lära de som går och försöka hitta

 en livsstil eller livs möjlighet så som ja är.

 Hur de än visar sig att ja nu kommer att behöva, hur mycket eller va.

 Ja har en underbar sambo som ja skall och vill gifta mig med.

 Om inte allt de här andra va, och att de kostar

så skulle ja göra inbjudan i morgon dag, även om ja nu inte vet hur man formulerar sånt.

 Och ja hoppas hennes barn kommer,

och jag vet att de kommer nog en del från de mina med.

Sen är de väl de hur en sådan tillställning blir för mig med,

 men de blir ju den viktigaste dagen i ens liv,

i och med de att ja inte kommer få egna barn.

 Annars har väl de varit höjdpunkten kan ja tänka mig, men nu blir de det här,

 så då får både ja och minstingen där inne göra de bästa utav de.

 Får väl komma på ett sätt så även den lilla är nöjd.

 Vi har ju en gratis natt på ett hotell.

 Kanske kan man ta de, ta med babysaker med ,

och ha en babyhelg framöver, eller de nygifta paret..

 Vem vet? För den lilla inuti måste de ju vara perfekt.

 I alla fall kunde ja nog tänka mig komma bort på något sätt just nu med, för att få paus.

 När ja var ensam upptäckte ja att de ja trodde inte va så nära var de i alla fall.

 De kom manliga från hemtjänsten och ja klara inte av det

då ja förut blivit utnyttjad sexuellt både som vuxen och barn, plus allt annat.

 Även om de nu inte fungerade så va de inte bara pga dom som kom hit eller inte,

 som gjorde att det inte fungerade.

 För de va nog ja lite med som inte klara att be om hjälp.

Inte ens till allt som det stod att ja skulle få hjälp med.

 Även om de nog inte var informerat ordentligt heller

så var det inte förrän i slutet som ja fick en blöja på till natten och

en varm nappflaska mjölk så ja fick sova.

 Det var väl då ja upptäckte på morgonen hur den

 lilla tog över och tog bort kontrollen så allt kom i blöjan.

 På sätt och vis har ja upplevt det förr men inte på detta sätt.

  Inte så intensivt och öppet.

 Är inte säker på ja kan förklara de på något annat sätt än

att ja kunde känna att det var den lilla som tog över de.

 Men de är inte helt rätt heller.

 De förklarar inte hur de kändes inuti och de var så mycket på så kort tid.

 Även sista veckan har de på något sätt känts annorlunda utan

att ja kan helt säga hur ja rör vid något, och de har ja i och för sig gjort förr.

 I alla fall tror ja det, men de är mer intensivt och så nu,

 och försvinner inte riktigt lika fort längre.

 Men ja hinner ändå inte få tag i det.

 Ändå är de lite konstigt för ja är ändå inte helt säker på va den lilla helst vill just nu.

 Vad är den rätta vägen och viktigast just nu.

 På något sätt är de som något väntar på något inuti,

eller om det är de här andra runt i kring som stör de hela.

 Det vet ja inte.

 Hösten 2004 och 2005 kändes de som vissa saker gick lättare,

men ändå har den lilla visat att den finns, och kan ännu,

eftersom de i alla fall blivit två pölar.

 Men inget med stjärten även om ja tror de är en väldigt liten som vill de.

 Men något hindrar och avvaktar just nu.

 På vad har ja ingen aning om, bara att de varit mycket nära, men de räcker ju inte.

 Ja hoppas bara de kan komma loss igen så ja kan få tag i det.

 Tror ändå de var något då ja gick så långt ner så talet och allt försvann.

 Tror inte de var en engångsföreteelse och heller inget som inte kan hända igen.

 Men tror de va något som hämta energi och annat från den allra minsta.

 Samtidigt skulle ja nog vilja dit så ja kan få tag i de där som fanns.

 Den ron och allt de andra.

 Kanske kunna lära sig vägen dit och eller hur de fungerar i de minsta.

 Ja hoppas de inte är vare sig ja eller min sambo som gör det,

 men vet ju inte om de är något sånt eller något

annat som gör att ja inte kommer åt allt ja vill.

 Ja försöker i alla fall inte motarbeta den lilla, men de kan ju ske utan att ja vill de.

 Förut har de ju funnits något eller ett sätt att komma loss från sånt här,

 så ja hoppas bara de går igen och eller att de inte är ja som orsakar de hela.

 Samtidigt känns de väl som att de ändå i alla fall är en del av de.

 Beror på va som har varit och allt de här andra runt i kring.

 Ändå hoppas ja komma till rätt ställe eller

 rätt person som kan förstå också denna bit och hur viktig den är.

 Och att ja inte kan va utan den och att de måste på något sätt gå och få något stöd

 och hjälp som inte innebär att den delen skall sopas under mattan, för de går inte.

 Är en för stor del av mig så ja hoppas de skall kunna bli en ordning.

 Men om de bara är ett önsketänkande eller en dröm vet ja inte…