Sidan 2

 

2002-06-25

 

Jag ska väl försöka skriva lite mer då så här på midsommarafton.

Det är ju några dagar sedan nu.

Man har ju lite tankar så här och har väl gått runt

 och tänkt på vad jag skall ta upp.

Har ju nämnt att jag  ju har varit mycket hos psykolog och sånt,

Och att det inte hjälpt så mycket som man kanske önskade.

Man får ju bara en massa olika diagnoser och sånt.

Depression, personlighets-störningar osv  också

funktionella störningar även om man själv tror annorlunda.

Men när lyssnade sådana???

Speciellt när dom nu en gång bestämt sig …

Så jag har ju lite mer, inte bara som de flesta,

eller kanske rent av alla som har detta med AB.

Har ju också situationer där jag faktiskt måste ha blöja på.

Är nog bara väldigt få som inte kopplar ihop det.

Man har ju fått höra så fruktansvärt mycket under alla de här åren.

Mest blir man nog bara ledsen av allt detta oförstående och

 alla påhopp och anklagelser man fått.

Man trodde ju sjukvården, vare sig det är i Norge eller Sverige,

 att de skall hjälpa folk..

Men det ser då sannerligen inte så ut!!

Dessvärre är det ju släkt och vänner och nu sambon som får hoppa in.

Det är ju en sak när man är baby för att man vill och

så en annan när helt enkelt kroppen inte funkar längre.

Det är faktiskt en väldigt stor skillnad på just det.

Dessutom är man ju rädd det skall gå som man vet det gör till slut.

Släkt, vänner och kanske också den som står en 

närmast orkar kanske inte mer en dag.

Det är ju ofta det som händer, blir ju för mycket.

Men som det är i vårt samhälle så är det ju liksom inte bara oss som

är ab det inte är plats för eller dom som är diaper lovers.

Det är ju nästan så det här allt är mer tabu än

 både homosexualitet och annat.

Det pratas om det och så vidare…

Visst fördömer jag pedofeli, men det pratas ju om det i alla fall.

Men det vi har pratas det aldrig om!

Hur kan det komma sig??  Vi gör ju ingen skada alls!?

Men att vara baby är ju så väldigt rogivande.

 Kanske det mest rogivande som finns för oss i alla fall som har det här.

Hoppas bara den här och andra sidor sprids mer och

att vi alla som har det här både ren ab och det andra kan bli modigare.

Får ofta känslan av att det är värre i våra länder, Skandinavien.

Och så är allt ju också svårare att få tag i som har med det här att göra.

Om man vill ha en babysäng, ett ordentligt skötbord, potta eller

varför inte en sån där stol man kan sitta i

 som dom små har att gunga i, eller lek grind.

Är ju så mycket av det man vill ha, och allt bara för att få trygghet.

Är ju inte för något annat utom att få vara sig själv förstås som jag haft det.

Kanske det är mer och starkare för mig.

Det vet jag inte i och med att det är så svårt att få kontakt med andra.

Men jag hoppas ändå att få någon form för respons på denna sida.

Visst den är under uppbyggnad men det kommer också som utlovat bilder

så småningom och jag hoppas också det blir mer länkar.

Har väl det sista året mer känt av annat också.

Mer med babykläder. Jag antar det är för att man går neråt.

Har också upplevt det ok att vara som dom helt små, naken.

Förr hade jag svårt för det även ensam.

Tog alltid en dusch eller ett bad så fort jag bara kunde och

 i vissa tider bara en gång i månaden eller kanske varannan.

Jämfört med nu då jag duschar varje dag.

 Sen 1996 har jag väl faktiskt fått en aning som jag nu är säker på,

att när jag har det här så känner jag att det är helt ok.

Är lättare och jag mår bara bättre ju längre neråt i ålder jag går.

Och ju längre jag stannar där.

Jag har väl också nu fått helt klart för mig om jag nu någonsin

 varit osäker på det, att sex är helt utanför .

Och även med lavemang och annat, finger i stjärten och så.

Är helt säker nu och det känns nog också skönt.

Visst har jag en del frågor men dom är kanske inte riktigt

 på samma sätt som förr men visst söker jag ännu svar.

Men kanske inte på samma sätt som förr .

Nu är det nog mest det praktiska med det hela och med min

och min sambos familj och hur det skall gå.

Jag vet att det brukar sägas att det tar lika lång tid att bli bra som du varit sjuk.

Om du nu kan bli de, i alla fall räknar jag med det.

Är inte gjort på ett, två, tre så som jag varit och egentligen är.

Och hur det skall bli.. Vad är man beredd att göra?

Hur många är man beredd att mista om man måste det?

Ändå tror jag inte att jag kan välja bort det här längre eller ens göra något.

Det är för sent.

Jag har tagit ett steg, har ju två, tre gånger nu i veckor

eller borde säga månad varit så nära baby de går.

Kanske inte till hundra procent men ändå tror jag nog det är en fråga om tid.

Och så tills vi fått vårt helt egna hem.

Just nu har vi två lägenheter och bor alltså inte helt ihop än,

men hoppas att det som max skall gå att ordna under hösten,

 så vi får fira jul tillsammans.

Kanske blir de en baby då.

Men så är det ju det här andra alltså med familjer och sånt.

Jag vill ju helst ha det här på ett öppet sätt.

Men som sagt.. Hur i världen pratar man om de med familjer

 så de har en chans att förstå???

Jag vet också det att det kan ju vara så att psykiskt så började det hela

redan när jag föddes och låg så länge i kuvös.

Nu mer är det ju inte så att föräldrar inte får vara där hos de små.

Sen har jag ju så nu med lite att jag faktiskt är lite ledsen.

Jag känner att jag släpper min sambo in så som en baby

skall göra med sin mor men som jag aldrig kunnat med min egen mor.

Även om det kanske inte är någon av oss fel, 

så har jag dåligt samvete för det

och jag vet hur det varit mellan mina syskon med.

Känner nog mest att jag inte hör hemma någonstans.

Trodde jag hade bättre kontakt med dom än jag känner jag har.

Så allt känns nog bara mest jobbigt och framförallt rörigt,

 även om jag vet vad jag vill.

Kanske borde säga måste ha, jag vet också att 

den bästa psykiatern jag fick god kontakt

  med också nämnde att jag kanske måste bli helt som en baby

för att kunna komma igenom det här.

Känner nog mer att antagligen var det rätt och

 också det att det här vi har går ju aldrig bort.

  Men kanske så småningom kan jag få en form för balans i det hela.

Sen är det ju det att allt är ju så sabla dyrt.

Bara blöjor för en månad kostar ju faktiskt över 2000.

Sen kommer resten om man vill som också finns.

I länkarna här så finns det ju saker till fullvuxna babyn men det är alltså dyrt.

Men egentligen så, vad skall man välja? Må bra eller ????

Så har vi det här med smisk som nämnts.

Det är ju också väldigt ofta folk som vill ha det.

Jag har väl kommit till att när jag är som längst ner så har jag och

 min sambo undrat och pratat om de har med födseln att göra.

Jag vill ju ha ganska hårda daskar på bara stjärten då,

men fortfarande är det ju inget sex med i det eller något annat.

Jag sjunker bara rätt ner till kanske någon vecka eller något.

Jag vet det är svårt att förklara så ni får ha tålamod.