Sidan 24

 

 

 

2007-04-30

 

 

 

Nu har de gått länge sen ja skrev.

 De har väl hänt en del, inte bara negativt även om de inte går så fort.

 Ja skulle önska att ja kunde, men ja kunde alltså inte sova i natt,

 och så började ja se igenom mina två hemsidor och såg ja försummat denna.

Min sambo har hunnit få sitt barnbarn,

och lilltrollet har varit här med, och en del annat med.

 Men denna sida skulle ju mer handla om en vuxen baby.

 Är kanske också därför de inte skrivs så mycket i den.

Men skall väl försöka lite i alla fall.

Nu går ja min efterlängtade utredning, och de ser ju så långt ut som ja har adhd.

 Nu är de inte helt klart än, men utredaren ja har är väldigt duktig och

han tar också med dessa andra problem ja har.

De känns bättre än ja trodde.

 Bara jobbigt de här med tiden, men då är de ju bra ha två

hemsidor att jobba med och att kunna skriva av sig på.

 Att se att de går att bli förstådd av andra än min sambo har nog hjälpt,

och gjort att ja känner ja vågar fortsätta med denna sida,

eftersom de inte är helt omöjligt.

 Och att inte hundraprocent alla andra tror de

 är sex eller något annat hemskt med detta.

 Ja har nämnt detta med lavemang och piller

men inte om finger i stjärten som man kan göra på små barn

för att se om de är stopp eller så på gamla, eller för att hjälpa dom att bajsa.

 Fortfarande pratar vi bara om ett väldigt litet barn och trygghet.

 Ja vet att ja som barn hade problem med detta och har de än då och då.

 Ja har också svårt att bajsa av mig själv ibland.

Även om de går så kan de leda till kramperna.

 Men som sagt de här är bara ett litet barn vi pratar

om som behöver hjälp med att tömma stjärten.

 De är en underligt trygg känsla att veta att någon gör de, tittar i den då och då..

Ja går för de mesta helt naken hemma nu för tiden.

 Förut kunde ja nog inte ens tänka på de för de var för otryggt.

 Till och med bara när ja skulle bada eller duscha,

 men sista åren så har de förändrats.

 Ja kan bara tolka de som att de är regressionen som gjort detta med hjälp av min sambo.

De blev mycket jobbigt när min sambo var borta,

 och dessvärre funkade inte alls den hjälp vi skulle få.

 En liten konfliktsak som bör nämnas är nog de

att när man har blöja på är de mer eller mindre omöjligt

att inte använda dom och då blir de inte bättre av

 att ja inte har så bra kontroll som ja en gång hade.

De kommer helt enkelt i blöjan allt, vare sig ja vill eller inte.

Nu mera i alla fall de är nog också regressionen

som tagit över mer och mer eller tar över.

 Man kan också märka de när man är på skötbordet.

 Ja är långt under ett år då och de har hänt oftare.

 De blir bara är babyspråk då.

 De är både skönt men också lite skrämmande med.

Så är det de med lavemang då.

 Tja, de enda ja kommer till är att de helt enkelt handlar

 om att kunna släppa helt på kontrollen,

 så att den lilla babyn kan göra de den skall.

 Vare sig de nu är i potta, blöja, på skötbordet,

 eller till och med på barnstolen eller golvet.

 De finns nog en kiss och bajs unge med i kiss och bajs åldern

eller kladdåldern om man så vill.

 Ja har också märkt att ja föredrar barnsorden eller barnspråket på dessa ting,

 stjärt, kiss och bajs så som man talar till ett litet barn.

 Ja kan bara utgå från att de också har med lillbabyn inuti att göra.

 De känns helt enkelt bara fel på något sätt med andra ord för dessa saker.

Vet inte om ja är ensam där eftersom ja blir så pass liten som ja blir.

 Och ja tycker ju om att få bli rapad med och

 klapparna tar ja gärna också på bara stjärten om ja kan få de.

Ja hoppas också nu när denna utredning är

 klar att vi skall kunna få någon form för hjälp,

 och kanske också få någon att prata med vid behov.

 Man kan ju undra hur något kan bli så fruktansvärt starkt och så,

 men ja brukar tänka på de att de finns ju dom som får utlopp på andra sätt.

 Inte alltid bra sätt heller..

 Droger, kanske alkoholproblem eller våld mott andra.

Ja skulle aldrig kunna tänka på de,

ens även om ja i ärlighetens namn har några gånger tappat kontrollen

 ja med, när ja mått tillräckligt dåligt och med för mycket mediciner i mig.

De är hemskt att sånt kan hända.

Då är de som ja ser de, bättre att de blir en liten bebis i stället som får de den behöver.

 De skadar ingen ju.

Visst finns de frågor ja skulle vilja veta, som de ja nämnt förut,

om dels barnpsykolog och så.

 De är ju mer vanligt med de på barn.

 Va gör man då?

 Finns de litteratur om de i de minsta?

 Hur behandlar man ett barn som gör detta?

Men ja ville bara först förtydliga de ja kände när ja läste

 igenom de ja skrivit och kände de va lite otydligt i själva dagboken.

Vart ju inte om babyn och va den känner.

Men nu hoppas ja att ja fått fram de lite bättre.

Som ja sa tidigare här, fick ja lavemang då ja operera bort ögonen.

 Även om ja då inte helt förstod va de va.

Ja kunde faktiskt legat kvar där ja låg med.

 Dom la skydd i sängen, men ja fick pottan in, och den drog mer just då.

Men de va nära ja inte hann.

 Va ja den dag i dag inte vet, är varför ja har så mycket  emot just bäcken,

 men ja klarar de inte.

 De skulle väl vara likt potta, men på något sätt är den inte de.

 Som ja nämnt så är nog trots allt blöjan ändå den viktigaste delen i de hela

efter som de är en under pottåldern egentligen .

Och ja vill alltså än en gång understryka : Detta är INGEN koppling till sex.

Visst även små barn tycker om att bajsa i blöjan.

I alla fall vet ja de är dom som säger att de ser ut så på dom.

 Där får ja lita på andra.

 I så fall är de så nära man kommer, för även den här lillbabyn tycker om de.

 Men de är bara för att de är på den lillas villkor och på barns vis.

 Ja tror inte ja har någon annan sex än alla ni andra.

Nå ja, alla har väl sin egen, men inget annat.

 Kanske svårt för mig för ja har ju blivit utnyttjad som både vuxen,

 och barn på internatet, och de med adhd gör de på set och vis svårare.

Ja har svårt med kroppskontakter och såna saker och de har ja alltid haft.

 Men när ja är baby går de ganska bra.

 Så på sätt  och vis har den väl hjälpt mig lite.

Ja vågar något mer nu än förr.

 Så länge ja inte själv behöver röra mig själv.

 Ja har också svårt att röra min sambo.

 Hon vet om de och vi tar tiden till hjälp.

 Ja hade aldrig haft utlösning i vaket tillstånd före ja träffa henne.

Ja har aldrig klarat av att ens försöka göra de med mig själv.

 Om ja ens skulle vetat hur man gör så skulle ja aldrig klarat av de.

De gör ja inte nu heller.

 De kunde hända ja fick utlösning i sömnen, men

de gjorde mig alltid nere väldigt nere också utan att ja egentligen vet varför.

Ja har inte haft de i blöjan vare sig frivilligt eller inte även om ja trott de,

 och nästan vaknat av de med blöjan på.

De skall också sägas att ja två gånger opererats för stopp i urinvägarna.

 Sedan första gången har ja väldigt ont framme i snoppen,

 så ja tror inte ja kan få de i blöjan.

De gör faktiskt för ont.

Ja skall inte ljuga och säga ja inte får eller har stånd för de händer ja har de.

I värsta fall gör de bara ont i slutänden.

Så därför så tror ja inte de finns någon koppling heller.

 Nu vet ja inte hur de är, men tror mig läst eller

hört att även barn kan få de, stånd menar ja.

Vet inte om de är sant, har inga barn.

Nu har ja i alla fall fått skriva lite till och så,

 och ja hoppas att alla förstår de ja skrivit.

De är så svårt att förklara allt som händer när

man är i babystadiet, den ro man får…

Även om ja samtidigt har något annat som ja tror har med allt ja gått igenom.

Men sakta de sista åren har ändå ron varit de ja känner mest.

Också starkare att man vill vara kvar där länge.

 Visst vet ja vilka begränsningar de finns med storleken

 och min vikt och sådana saker, men att kunna få vara baby en längre tid,

och se om och hur mycket de skulle göra med mig inuti.

Hur mycket kan ja bearbeta, att bara veta att och hur de kommer bli…

Vilken hjälp vi kommer få och vilket stöd…

Ja vet ja är berättigad till de.

 Även om ja har en sambo så skall inte hon behöva ta allt.

 De slutar bara så som med mina kompisar, eller släkt.

Man orkar bara inte hur lång tid som helst.

 Men är de bara en dröm, är de bara en fantasi som de alltid varit att få må bättre? ?

Är ja dum som tror de skulle gå, eller rättare sagt som försöker hoppas på de?

 Ja börjar undra mer och mer..

Ju mer ja ser av babyn, hur den är och va den vill..

Min sambo har en sittvagn eller sulky som hon handlar med för att slippa bära.

 Synd de inte va en tvillingvagn eller en större.

Skulle nog vilja de.

 Hade en kudde under och satt i den.

De va väldigt skönt.

 Om den bara varit lite större..

 De kändes underligt tryggt att sitta i den.

 Ja skulle vilja lära mig mer om den lilla i mig själv helt och hållet.

 Men då måste ja kunna ge efter igen.

 Och ja börjar undra om ja inte behöver känna någon form för trygghet,

 inte bara från min sambo.

 Inte känna sig så dömd av andra.

Ja hoppas nog någonstans den här utredningen

skall kunna göra något åt allt detta, samtidigt som ja

 nog är rädd för att ja skall bli besviken igen.

 Särskilt som de nu är sista chansen för något.

 Något annat går ju inte.

Känns som så mycket hänger på detta,

och kanske min möjlighet till att leva ut de hela med.

Ja är inte säker på de, men hoppas i alla fall att alla

som nu kanske går in på denna sida, att ni känner

att ja i de minsta försöker att både vara ärlig och

 att ja försöker få även andra som inte har detta att förstå de.

 Eller att ge dom /er, en chans att göra de.

Och kanske någon som snavar över denna

 sida kan hitta sig själv eftersom ja inte tror ja är den enda.

 Vare sig med adhd eller önskan att få vara baby,

och få göra de en baby gör i blöjan.

 Både kissa och bajsa i den.

Kanske gå med den eller sitta i den en stund.

Även om ja har svårt för att sitta i den, men går i den

gör ja med en stund.

 Tänk om de kunde hända att någon blev hjälpt och

 att någon förstår oss som läser detta.

Vilken dröm de skulle va, och va ja skulle va glad då!

Då skulle en av mina önskningar gå i uppfyllelse.

Att få hjälpa till med detta.

Att få ut detta så de blir förstått av inte bara några

 få psykologer eller så, utan bland helt vanliga där ute.

Och att vi som har detta behov inte skall bli dömda

 vare sig vi har mycket av de eller bara lite grand, efter som de är grader av de.

 Och också alla har olika och olika referenser.

 Att titta på babysaker kan också ibland hjälpa både

 att komma loss från en låst situation och annat med.

 Ja har inte nämnt att ja också gärna tittar när ja är

på bensinstationer eller andra ställen,

om de finns skötbord där, också på tåg tycker ja om att se på de.

Kanske t.o.m. fälla ner de.

Egentligen skulle man nog vilja sitta på de, men har bara vågat de en gång.

 Kanske i bara stjärten.

 Vi har pratat om skaffa en skötväska till lillbabyn

 men har inte blivit av än, men de kanske blir.

Ja hoppas kunna skriva så alla kan läsa den här sidan.

De som är, är ju de att de ofta är tidigt detta kommer fram, före tonåren.

Ja har ofta tänkt på de, spec nu när ja sett

 på nätet att de inte är så ovanligt som ja själv trodde.

 Så tänker ja på hur många barn, ungdomar går de där ute som vill detta..

 De gör mig nästan illamående fysiskt då ja vet hur ja själv mådde.

 Måste de vara så här ?

De är så mycket annat barn och ungdomar råkar ut för.

 Ja önskar ja kunde få ut den på något sätt via google eller något men ja vet inte.

 Eller om ja just nu, bara just nu, är extra nere pga denna väntan.

De är då ja också känner ja vill göra något för andra.

 Men de har ja önskat så väldigt länge, så ja hoppas bara ja kan minnas.

 I alla fall sedan ja upptäckte va de är.

Eftersom ja tror ja kan vara säker de finns barn, ungdomar,

där ute som vill detta, eller har detta i djupaste hemlighet.

Även om ja vet de kan va svårt att få veta de.

 Kanske de inte går, ja vet inte..

Men önskar de inte är så illa.

Ja vet förstås att många får en form för utlopp i fantasin,

 men i slutänden räcker nog inte de.

De ja tycker är så hemskt är de här med att kanske till och med i dag,

går barn el ungdomar kanske som ja, och gör saker i

smyg med rädslan att bli upptäckt och va man går igenom.

Ja vet inte egentligen va ja skulle ge som råd heller.

Ja gjorde ju också de, men kan ju i de minsta försöka skriva om de och va de är.

 Ja vet ju att de händer dom som är sängvätare

får detta med, men de är ju inte bara dom.

Ja är ju inte de, så de är nog inte bara de.

Så ja hoppas dom ev som hittar hit kan få någon form av förståelse för detta.

De är de enda ja antar ja kan göra, och hjälper ja någon så skulle ja bli väldigt glad.

 Och om ja hjälper någon mer som tex har de här blir de ännu bättre.

 Ja är mycket tacksam för svar eller respons skulle ja väl säga..

 Ja hoppas också kunna komma tillbaka med mer om hur och va ja upplever.

 Då mest som baby eftersom de är i huvudsak regression de skall handla om.

 Så mycket som möjligt i alla fall, även om de är svårt beskriva.

Men ja hoppas få lära mig mer och få dela med mig av de, så kanske andra med kan förstå oss som har detta.

 Ja skall inte neka till att de i de minsta finns dom som

 har någon form för sex i anslutning till blöjor, de vore ju att ljuga.

Däremot känns de bra för mig att veta var ja tillhör och där hör ja INTE hemma.

Ja är de som kallas ab, adult baby, vuxen baby och ingen annan koppling,

 även om de ju faktiskt existerar.

De har tagit mig lång tid att komma hit där

ja är nu och ja är långt ifrån klar så att ja vet

eller förstår allt va som gäller babyn inuti.

Vad, hur mycket, eller något sånt.

 Ja lär mer eller mindre hela tiden.

 I alla fall dyker de rätt va de är upp något nytt eller nån ny pusselbit.

Man blir lika överraskad varje gång.

De har ju så många namn detta, men ja är så rädd för hur, va, man skall använda.

Tycker att för många av dom blandas ihop med sex.

 Infantil eller infantilism är ju med ett och då

trodde ju ja de var spädbarn eller bäbis.

Men det är ju mer de som tycker om att ha blöjor

på men inte saknar bebisstadiet.

 Ja vet inte helt än.

 Idag känns de som de är lite för mycket olika ord eller uttryck för samma sak.

 Så ja får bara nöja mig med att förtydliga så ofta ja kan,

 att de handlar om att vara bäbis el kanske till och med spädbarn.

 Ja vet att ja någonstans i någon psykologibok läste att små barn,

en del i alla fall, kan va intresserade av de som kommer i pottan, för de har färg osv.

Ja antar att ja får mer av ljudet och annat.

Färg och utseende kan ja ju inte godta mig men ja

vet att ja märkt att någon form för intresse.

När ja är i de låga åldern finns de till både att rapa,

prutta och va som kommer ur stjärten med.

Hur mycket betydelse detta har och så vidare vet ja inte än,

 de är liksom bara i utkanten.

Egentligen skulle man läsa mer barnpsykologi men ja vet inte om de blir för svårt ..

Ja får väl sätta min sambo på de.

 Hon kanske hittar nåt eller en bok som inte är så svår, om de nu finns.

 Skulle önska de gjorde de.

Är underligt att man trott i så många år att ja kanske skulle hitta några svar där,

eller någon form för förståelse om mig själv där.

Men så har de känts sedan åttitalet någon gång .

Men nu har de blivit mycket här, så ja får ta en paus i skrivandet.

 Men känns skönt att få skrivit av sig lite ..