Sidan 25

 

 

2007-05- 14

 

 

Jaha då har de gått lite tid igen då, och hur har de då gått?

 Jo adhd har ja, och sen var de bara att reda ut hjälpbehovet med.

 Men sist ja va i väg gick de inte så bra och har tagit några dagar att hämta mig med.

 Vet inte om ja helt vet va som hände där egentligen.

 Gick riktigt ner i alla fall på rekordtid.

Och i går när min sambo var i väg och ja sov fick ja utlösning med.

Som ja nämnt förr har ja aldrig mått bra av de när ja får de i sömnen, så där.

 Nu har ja börjat så smått fundera på om de har med minstingen att göra.

 Om de har något med att den inte har godkänt det eller är med på de hela.

 I alla fall mådde ja som vanligt ännu sämre av de.

 Så de blev två saker att hämta sig från.

Nu får ja väl se då, skall prata med den som utreder mig.

Han kunde väl bryta av nu, för själva adhdn är väl klar,

men de känns inte bra, för då är ja rädd de kommer bli samma elände igen.

 Så de är bara frågan hur ja klarar mig.

 Då ser de ju ut som de går hela sommaren då,

men ja tror ja blir besviken på mig själv om ja inte klarar de här.

 Men de där testet vet ej fan om ja klarar av,

de blir för mycket att koncentrera sig på en gång, och ja tror inte ja grejar den biten.

Mina kramper gillade de inte, och även om ja gör de på de

 andra viset så att ja försöker säga till vid varje tvåa så tror ja de blir för svårt.

 Ja vet att missar ja bara en så tappar ja koncentrationen

 och då missar man ju fler och då brukar de vara kört.

 Nu vet ja inte om de är mer saker eller om de där är en form för stresskoll.

 I så fall vet ja att då har ja ingen, stresstålighet alltså.

Har aldrig haft de, och inte heller de att göra samma saker hela tiden heller.

 På åtti-talet var ja på en sån där skyddad arbetsplats,

men de gick inte så bra för de va de här med att göra

samma saker tex hela dagen eller förmiddagen.

 De gick bara ett tag, så de känns väldigt dystert just nu.

 Egentligen riktigt illa…

Vet nog inte helt va ja skall bestämma mig för,

men känner ändå lite så att hela vitsen går ju bort

om ja inte får de här hjälp behovet heller.

 Och för lillbabyn var nog detta en stor påfrestning med känns de som.

Den känns väldigt långt in just nu, även om ja sov i bara

stjärten i em var ja tvungen lägga badrocken över den för de skulle kännas tryggt.

 Och då är de inte så bra längre när ja måste göra de, så ja får se på onsdag va ja gör.

 Men vill väl göra detta ordentligt för babyn med och

för de andra med men hoppas väl de skall lösa sig.

 De är väl bara de att åka på semester med detta hängande vet ja inte om de går så bra.

Man får ju inte njuta av de då, men kommer iväg i alla fall.

 Men hur de blir med de hela oavslutat vet ja inte.

 Nu på tisdag i alla fall, skall ja kolla upp ämnesomsättningen.

 I alla fall alltid något och diagnosen adhd har ja ju egentligen fått,

så de är väl bara resten kvar innan de kan skriva, om ja inte

avbryter de hela.

 Men känns inte bra att göra de, samtidigt som ja nog är rädd

för följderna om ja pressar de hela för långt.

 Å andra sidan så, leva så här kan nog i längden föra till desamma,

 så bättre att få de utrett nu medans de går.

 Men så var de det om man orkar, och kan lillbabyn ge ro och energi till de hela…

Som vanligt blir de den lilla som får stå för de hela igen.

 Man vet inte för vilken gång i ordningen ju heller,

och tycker inte om att de skall gå så hela tiden heller.

 Mår ju inte så bra av de heller när de går så här hela tiden.

 Sådana svängningar som de är nu och känns inte som de är rätt årstid heller längre.

Eller att de som alla andra år förr, följer något mönster, så ja vet ungefär när och så.

 Utan nu går de bara långt ner och

även om de går upp med, så inte så mycket.

 När ja då tänker på hur lite ja egentligen får gjort av allt ja skulle göra.

 Men får väl hoppas att de kanske  vänder när allt är mer i ordning .

Ja får väl se om de blir mer liggande i bara stjärten

 på skötbordet och se om de kan hjälpa.

Känns som potta inte räcker just nu.

 Behöver mer för komma över de här.

 Men om man får ta de här proverna och se hur

 de ligger till så kanske de kan ge något de med.

Och så har de hänt något före semestern i alla fall, och

den här envisa tröttheten är ju så jobbig den med.

Att hela tiden vara de och de känns som de bara blir värre och värre,

de är ju ändå sommar snart ju och då skall man

väl inte behöva va så trött tycker ja men just nu får ja väl se va de blir.

 Men just nu så är de väl närmast de här provet och så är de väl resan,

förutom att ja fyller snart år.

 Och få se om de dessvärre blir en ny tele för ja inte får någon kod att låsa upp den med.

 Så ja får väl se va de blir till slut.

Har skickat en sista gång nu en fråga om de.

 Så händer de inget snart blir de väl en ny,

 för skall ju på semester snart och då vill man ju ha med den.

 Och de är en del att installera och konfigurera mellan den och

 de tekniska hjälpmedel som är meningen ja skall ha

till den så ja får väl se och inte vänta allt för länge.

 För ja måste ha nycklar med.

 Ev kan man köra med en demo i en mån så ja kanske väljer att göra de.

 Sen så skulle ja vilja hinna med att få lite mer babyliv

så ja har något att ta av när ja skall iväg.

 De blir ju ett par veckor i alla fall som de kanske inte

 blir så mycket babyliv, men något kanske.

 Och kanske någon bild också till sidan kan de bli med,

så ni får hålla utskick på va de blir.

 Även om de nu är mest skrivning här på sidan.

Men ja vet ju att de är dom där ute som gillar bara bilder mer.

 Något skall dom väl med ha, även om de nu inte är så mycket

som på andra sidor så hoppas ja de blir något i alla fall.

 Kanske innan vi åker med, men de här kommer väl ut först som sagt,

 eftersom de känns lite som om ja drog över någon form för gräns i fredags.

Sen så får ja se hur ja skall återhämta mig efter de.

 De var en ordentlig nertur och de var farligt nära ja redan då gav upp de hela.

 Om ja åker och ser på babysaker eller va de blir, eller kanske något annat.

Eftersom ja säljer denna mob ja inte kan andvända så kanske något av de går,

 kanske något till lillbabyn.

Är ju en ide, i alla fall  har ja funderat på de, för den här utredningen var ändå jobbig.

 Även om de nådde max i förrgår, så har ja känt av de de två sista gångerna.

Men var väl nu sista gången de vart för mycket.

 Annars har vi kanske varit så gott som klara nu.

 Kanske de blir två gånger till, eller va de nu blir,

men är väl de här hur man lägger fram de själv.

 Hjälpbehovet med då.

 En del är ju tex lite i gränsen till den lilla med.

 Samtidigt som de ändå är de att ja inte kan de själv heller.

 Så ja vet inte helt…

 Sen den här andra som ja skall prata med vet ja inte hur de helt blir..

För de blev någon form för kemisk konflikt mellan oss.

 I alla fall fick ja alla taggar ut, eller spärrar,

så ja vet inte om ja då kan lägga fram de som ja skall, eller hur ja skall göra de.

Hoppas ja kommer på de.

 Minns ju va dom sa när dom var här.

 Ja vet med att de finns förmodligen hjälpmedel för toa besök med,

men de blir ju lite just nu eftersom ja ju använder pottan till de.

 Är bara en sak som kan stöka till de,

även om de finns mer med tex dusch och sånt och med påklädning.

 Men är ju inte ofta ja har något på om ja inte skall ut förstås,

 och eftersom de är just nu nu-läget som gäller,

och inte hur de ev blir sen som gäller och skall redas ut,

så är de ju så som vi lever nu som gäller i de hela.

 Och då den hjälp ja får från min sambo som är ändå ganska mycket.

 Och vi ser ju va de blir när ja försöker själv.

 Blir bara sårig och sönderriven i stjärten, för att bara ta något som inte går bra.

 Men nu när de då blev så här tokigt så vet ja inte

hur man ska gå vidare heller.

 Så de känns inte bra alls.

 Vill ju de skall blir rätt de här med,

och ja tror ändå de är hon som skall skriva om just hjälp behovet och då också babyn.

 Tror inte de är den som reder ut själva adhd som gör de.

 Bara att de finns där, babyn menar ja, men dom skall ju ha bekräftelse på allt.

 Hon är arbetsterapeut .

Trodde dom bara hade utredningar när de gällde

arbete men dom har visst mer eller annat.

 I och för sig prata dom ju om de när dom va här,

 men som sagt, om ja nu har helt rätt vet ja inte.

 Men så som ja förstått de hela så skall hon reda ut de, och då kanske

de är hon som skall reda ut de med blöjor med.

Blir inte klok på något av detta med vem som skall göra va och inte.

 Men husläkaren gör ju inget i alla fall.

 Man blir så trött på allt, man går bara och väntar och väntar och inget händer.

 Även om de är ett steg närmare gå,

 men om de att ha adhd blir något med något annat undrar ju ja,

för medicinen kommer ju bara under de här högkostnadsskyddet.

 Så den får ja inget för via handikappsersättningen och

tydligen eller i alla fall ev inte blöjor heller.

 Även om de nu är de här som ställer till de så verkar de ju inte

vara som i Norge att de går att få de, utom bara om du är inkontinent.

 Och de gäller väl fysiskt och de är ja ju inte, inte så i alla fall,  även om de nu inte är lika bra som de varit.

 Och ja kan inte vänta spec länge heller.

 Och försöker ja med de riskerar ja att kramperna

lägger sig i och då går de åt skogen i alla fall.

 Men ja får väl stå ut och se va nu allt skall leda till.

 De känns inte så ljust nu och de känns nog inte som ja trodde.

 När ja nu fått de, även om ja inte fått de skriftligt så har ja ju fått de muntligt.

Och just de tror ja inte är så stor skillnad,

även om ja nu får vänta med de skriftliga före ja får medicin.

 Men ändå känner ja ingen triumf eller va man nu

skulle trott man skulle känna, eller ens va va de vi sa heller.

 Utan mer bara som allt detta ställt till med och

hur har de varit om de blivit upptäckt tidigare.

Även om ja nu inte vet hur mycket som varit annorlunda,

men ja tänkte lite på kramperna tex.

 Har dom varit om de nu är så att dom är psykiska.

 De känns fortfarande inte helt rätt eller rätt alls just de.

 Men de verkar ju som de är de blir stående som .

Ja har faktiskt inte frågat om de, har ja varit så mycket annat

och har ju haft egna frågor att besvara,

och då har de nog inte blivit att ja hunnit med att ställa så många själv.

 Men visst undrar man, de måste ja erkänna.

Men på något sätt känns de som de igen tagit stopp på de här gamla bitarna,

 kanske inte på samma sätt men ändå är de dom som krånglar till de hela.

 För har ju varit färdig nu om inte de med baby

och kramperna och så varit med i de hela.

 Men ja får väl ta en paus nu och se om de blir mer eller

om vi hörs en annan gång.

 Just nu närmar sig klockan två på morgonen,

 halv två i alla fall, så ja tar i alla fall en paus och sparar detta så länge…