Sidan 27
2007-05-20
Jaha då har vi väl blivit klara med detta då och
ja har även om de är muntligt fått diagnosen,
så va nu då undrar man ju, och va skall man säga nu då.
Är väl mycket som rör sig.
De var en test som inte blev av, och sedan vart de inte utrett, hjälpbehovet ja har.
Vare sig i förhållande till kramperna eller babydelen.
De känns väl inte helt bra, även om han nu sa han skulle ta upp dessa bitar med.
Så ja är väl nervös hur de kommer att stå när de gäller just dessa två bitar.
Han skulle väl skriva både våra och sina tankar om dom,
så ja undrar väl om de är olika, och i så fall är de som de andra före.
I så fall har man väl bara fastslagit de med ett annat namn kanske.
Och då känns de inte som om ja gjort något bättre av de hela alls.
Sämre kanske de inte är heller.
Är väl mer samma ställe då, kanske med den skillnaden
att de inte går att ändra på igen mer, så de blir slutgiltigt.
Så ja vet inte om de känns helt bra.
Men nu är de gjort i alla fall, så man kan ju bara vänta och
se hur de ser ut när svaret kommer.
De enda som just nu känns ok är väl att de åtminstone
känns som om ja gjort va ja kunnat och sagt va ja kunnat.
Och nog sagt de så klart ja kunnat när de gäller dessa två delar
som nu är lite speciella och inte kanske egentligen tillhör de hela,
men ändå i alla fall tillsammans.
Dessa två bitar ställer till de minst lika mycket som de andra eller kanske mer,
för före dom kom så tydligt fram så fungera ja ju i alla fall bättre än nu.
Ja hoppas bara de inte kommer ta allt för lång tid.
Om inte allt för länge börjar ju alla semestrar med,
och skall de nu bli frågan om fler utredningar så känns de som de blir ju aldrig färdigt.
Och så får vi se hur de då går med moben då.
Nu är den på väg till England, och har kikat på en annan på nätet. K
Kanske blir ordning där med.
Och sen är de lite åkande i juni då, de kan kanske bli bra få åka i väg då i alla fall.
Istället för att bara gå här och vänta och inte kunna sova eller något.
Man mår ju inte bra av detta väntande heller på allt.
Tar ju aldrig slut…
När den ena är klar kommer nästa ju, och de vi börja med o
väntar på de står bara still och väntar på allt de andra.
De är klart man får väl skicka de man har och de vi får nu,
så har man ju gjort något i alla fall.
Så de inte glömmer bort en eller nåt, och just nu
funderar ja väl på vart man skall börja.
Men de är nog i babydelen och bygga upp som de ser ut nu.
Ja fick mig en ordentlig en här för åtta dagar sen.
Ja trodde nog inte de va så lite att ta av,
och att de skulle svänga riktigt på de sätt som de gjorde,
och om ja hämtat mig än vet ja egentligen inte.
Men på måndag nu, skall ja iallafall på samtal och de skall egentligen bli skönt.
Att säga att ja inte är besviken skulle nog vara en
lögn för ja trodde nog ja skulle få allt här så de var färdigt.
Tror de var så både ja och min sambo uppfatta de hela.
Nu skall någon annan ta de, och då är de väl åter igen en
massa väntan och ja vet inte va, och de känns som om
man får börja om från början med allt igen då.
Eftersom de blir ännu en ny person.
Visst, de är ju hela hjälpbehovet, så man får dra
upp de med babydelen igen då, med en ny människa, och sen all denna väntan.
Hade väl i alla fall velat ha färdigt handikappsersättningen,
men allt står still som de gjort länge nu.
Och dessvärre har ja väl tagit mer av mig själv en ja byggt upp igen,
som de visst också brukar bli.
De känns också ovanligt fortfarande, fast de nu gått några år,
att inte få lite mer toppar.
Och framförallt inga längre perioder då man
tex kan höra på musik eller så.
De blir inte ens en timme eller tror inte de är ens en
halvtimme mot förr då de va fler timmar om dagen.
Nu max kan de bli böcker, och ibland blir de inte de heller.
De är ju hopplöst ju, och inget känns som de blir
gjort heller av allt man tänker man skall göra.
Visst märker ja att de ännu blir bättre,
men ja saknar dom här riktigt roliga längre stunder av de,
och inre frid och ro som nu bara kan vara
någon min eller nåt då och då när nu minstingen vill bjuda på de.
Tja, så va skall man säga om allt detta…
Ja får väl vänta och se om de kommer något gott ut av de,
eller om de bara ställt till de för mig ännu mer.
Vet inte helt än hur ja tror de blir…
De är nog ganska beroende på hur de här andra bitarna står,
eller va de står om dom, för de blir ju kanske mest dom ja söker hjälp om.
Även om de inte är bara de, men är dom som
egentligen satt stopp för alltihopa.
För de helt enkelt bara blivit dels ihopblandat osv.
Så ja bara hoppas de inte blir så igen nu då,
för då står man ju där igen.
Och denna gången är de ju för gott förstås,
beroende på va de nu kommer att stå.
Ja blev inte helt klok på just de.
Om ja skulle ta de som om de kommer stå på de negativa sättet
eller de positiva, eller hur man nu skall uttrycka sig.
Vill inte ta något för givet, även om ja blir glad om de inte
står så som ja just nu är rädd för att de skall göra.
Som i de norska pappren..
Och då känns de som att de inte kommer gå så bra, detta, alls.
Man får ju inte lika mycket och lätt hjälp när man är
sambo eller gifta som när man är ensam.
Men ja tror inte de blivit någon skillnad beroende på hur de nu kommer att stå.
Alltså för dom i Norge va ju emot allt, men å andra
sidan fick ja ju inte diagnosen adhd heller,
så de är väl just nu de enda positiva i denna röra.
Men de löser ju långt ifrån allt vare sig ekonomiskt eller hur man mår och kommer att må.
Så de känns som den tuffaste tiden kommer nu.
Känner ju hur väldigt lite ja sover och vilket högvarv de hela går på.
Man ville ju ha en rolig sommar, och inte allt för mycket
att grubbla på eller som snurrar runt i huvet hela sommaren.
Eller post, man undrar, har man fått något svar tills
man kommer hem och va är då nästa steg..
Och eller blir de något, och när i så fall.
Många frågor, noll svar.
Tja nu har de ju inte varit så mycket babyliv som ni säkert märkt,
men ja hoppas den dag allt börjar lugna ner sig och
man vet mer hur de skall bli och va man har,
och eller får för hjälp och stöd och inte, så skall också de bli en ändring.
Och de komma mer babyliv på sidan både som bilder och annat,
men ja hoppas ni står ut så länge som den är,
och med allt detta skrivande om också annat.
Och när babyn får, skall de komma mer.
Men vi får väl se.
Men de kommer i alla fall, för den lilla är inte alls borta för evigt.
Långt ifrån, och skulle väl behöva få komma fram mycket just nu.
Men de är så struligt och rörigt inuti,
så ja har bara inte ro till de, även om ja känner att ja behöver de.
Hoppas bara de håller med potta på dagarna och
blöja på nätterna, även om ja inte har de helt varje just nu,
efter den här röran, och att de inte blir ett helt hemskt slut på de hela.
De vill säga hur bedömningen är mera precist.
Ja hoppas kunna lägga ut något mer innan vi åker iväg,
eller varför inte från Norge.
Vi får väl se va som kan hända.
Finns ju Internet där med nu mera…
