Sidan 28
07-07-30
Är väl på tiden att ja skriver ja med nu då.
Tja nu närmar sig då sanningens ögonblick eller va man skall säga.
I nästa vecka får man veta mer om de blir medicin eller inte.
Sen skall de göras denna behovsvärderingen med,
så första veckan i augusti blir visst en jobbig vecka.
Men undrar om de är den ja känner av eller om
de är augusti ja känner av och går lite ner.
Men man har ju så många frågor här nu om de här.
De är väl kanske främst den här behovs-prövningen och
egentligen handikappersättningen som ja
ännu inte har hört något riktigt om.
De händer i alla fall inte mycket där.
Men lillan skrev ju lite.
Får väl se, ja vet inte va man säger
Ja har så rörigt själv med nu, men vi har ju haft mycket
och är mycket med hennes barn med.
Sen har ja nog en nedtur med just nu.
I alla fall svänger de ganska mycket inuti mig med just nu med en massa.
Sen är de länge sen ja känt så starkt att ja både skulle
vilja ha en bil igen och en vovve med.
Och nu känns de mer som om ja skulle klarat av de på ett annat sätt.
Sen är vi ju två, men de är ju klart att de kostar ju osv.
Tja får se..
Ett lilltroll fick i alla fall ett ordentligt lavemang nu
sist på skötbordet, och de var bara bra de.
Men visst, skulle nog prova köpa igen tror ja.
Men just nu har ja en väldigt dålig mage, i kväll i alla fall.
De är väl all denna oro, tror ja.
Funderar väl på hur man får fram allt.
Vi skulle väl försöka göra en form för utkast.
Få se hur de går med de.
Och får ju inte glömma babyn heller.
Men på sätt och vis en början i alla fall.
Men inget om regressionen än.
På något sätt skall ju alla pusselbitar med så de psykiska blir bra.
Men lite diskutera vi i dag när min mor va med.
Men de var mest om hur de är med kramperna och inget med de andra.
Men han ja hade på synhjälpmedels-centralen trodde ju vi måste få med den med.
För bara för kramperna är nog fråga om ja får något.
Men vet inte om ja just nu mer har de med medicin i huvet,
för de kommer först på listan.
Är ju egentligen tre saker nu, medicin, handikappsersättning och
detta med personlig assistent – hjälpbehovet.
Men ja får väl ta dom här andra två sakerna först.
De med handikappersättningen händer ju inget med än va de verkar som.
Så de är väl bara att vänta,
men de är klart de är jobbigt de med.
Sen får man väl vänta igen kanske på de här andra sakerna med.
Vet inte hur lång tid men ja hoppas ändå på något.
Är så mycket nu för de är ändå på sätt och vis nedräkning
på min sambos a-kassa med här.
Under 30 dagar nu eller så..
I alla fall under en månad, så de är nog slut någon gång i augusti.
Då kommer frågan va som händer då eller sen,
och vissa saker har ja inte fått något svar på än egentligen.
Som de med blöjor tex ,och de börjar nog kännas
av mer och mer nu att de inte är så många kvar.
Om ens några, så på något sätt går de delvis på högvarv inuti och
ändå känner ja mig trött hela tiden som om ja snart går in i något.
Sen vet man ju inget om hur bra eller dåligt medicinen tar.
Det känns som en osäker faktor med.
Visst hoppas man den tar bra, men å andra sidan,
helt borta kommer de ju inte bli.
Och heller inte så bra som om man fått de som barn.
Även om ja nu hoppas de att de skall ta så mycket som möjligt,
så försöker ja att inte tro för mycket, eller vara för optimistisk.
För då blir man ju besviken.
Kanske jättemycket.
Men mest kanske de är den här balansen då när
vi skall göra den här behovs bedömningen som känns svår.
För måste ju på något sätt få fram de på rätt sätt.
Men hoppas ju på något sätt nu när de står klart
de är psykiskt de hela, att de går bättre då.
Och de är ju något ja behöver och måste få för att klara mig hela tiden.
I hur stor utsträckning är ju egentligen de vi liksom försöker komma på.
Men är ju svårt då vi inte har möjlighet att prova oss fram.
Och så är det en av de saker ja el vi skulle vilja få,
men de behövs lugn och ro till de och trygghet och
att veta att allt som kanske behövs finns.
Ja har ju under en längre tid märkt något händer när
ja går neråt och ligger på skötbordet nu mer.
Nu i veckan här va de väldigt tydligt och nära, och väldigt otäckt med.
Ändå vet ja inte helt va de är, om de är en varning eller
bara en form för gräns ja måste passera.
De är ju inte bara otäckt heller även om de ibland nästan tar över, och man blir rädd att tappa taget om verkligheten med.
Ja vet ju inte helt va de där är, om de är allt otäckt ja gått igenom
som ligger just där, eller va de kan va för något.
Men än så länge har de positiva, spec efteråt övertaget,
även om kramperna sist blev lite ettriga.
Och barnblöjorna är ju bättre än inga alls, även om man inte
riktigt vet hur mycket de går att kissa eller kanske spec
bajsa i dom, eftersom dom är väl bara för barn som kissar i sängen så.
Ja vet inte hur de är med de andra, om dom ens är gjorda för de.
Så just nu är de alltså mest potta som de varit en
längre tid och ja antar ja måste få fram de med.
Och kanske också de med att ev prova mig fram va
de gäller hur mycket babyliv de blir eller behövs.
Tur i oturen så är de ändå bra skrivet, de remissvar ja fått.
Och de står ju lite nämnt där att ja nog om ja kunde,
skulle gå med blöja mer, och de skulle ja nog med.
Men som sagt, de har nog mest varit en ekonomisk fråga,
eller är de mer än någonsin nu.
Men de är klart att de här andra sakerna gör de
inte lättare heller, att inte veta hur eller va de blir.
För om eller när ja mer ger efter, om ja gör de, eller får möjligheten till de.
Så kan ja nog inte bara gå tillbaka till potta så där
utan vidare om ja varit eller är i blöjåldern ett tag.
Sen är de ju allt detta andra med att man inte klarar
flera personer och såna saker heller.
Så de är ju mycket att ta hänsyn till, nu när de stora
ögonblicket närmar sig, och de skall göras de sista här.
Om de tex nu skulle gå så illa eller bli så att inte
bara min sambo får de, eller de skulle bli någon annan med,
så måste de här andra få vara med ändå.
Ja får bara hoppas vi får fram alla bitar,
och då inte bara detta med kramperna heller, även om dom givetvis skall med.
Men de skall ju de andra med.
Ändå känns de lite lättare nu när de liksom är bekräftat och
står på papper att de är för de psykiska, men de är klart oron finns ju där.
Sen är de ju de ekonomiska och event recept på,
kanske inte bara medicinen, utan blöjor med.
Så de gäller ju alltså lägga fram de hela på rätt sätt.
Men ja hoppas ju mer nu när ja har pappren på de ,
och då inte bara på att min sambo skall få de.
Utan att de skall ordna sig med den här andra biten med,
med babyn med.
Utan den går de ju inte, och kanske de går må bättre än i dag
nu när ja inte direkt har som mål att få jobb,
utan de blir bara mer att kanske få vovve och bil igen.
Och att få babyn nöjd först.
Ja vet ju inte om de går, vare sig ekonomiskt eller så.
Men ändå hoppas ja de, och att min sambo skall må bättre
för hon har inte mått så bra på ett tag nu med allt.
Och de känns väl inte så bra att ja inte kan hjälpa som ja vill.
För detta andra ligger över, så ja har inte kapacitet till mer än mig själv.
Den lilla känns både nära, men ändå på något sätt långt bort.
Även om den är ettrig och vill fram mer.
Men ja vill nog bara ha undan detta.
Hur utgången än blir.
Hoppas bara inte de skall bli riktigt illa för oss, eller att de skall förstöra något.
De är ju så mycket som kan slita på en, inte då bara ekonomi och sånt.
Utan om den ena eller kanske ännu värre, båda, har de jobbigt psykiskt.
Ja har ju inte lite, vet bara inte om ja ens själv hade trott de
skulle vara så mycket som detta och sen de här andra..
De är en del att behandla.
Men om eller när vet ja ju inte.
De blir visst som vanligt inte tid till de.
Ändå känns de som ja skulle behöva göra en omvärdering på hur
och var ja har allt i förhållande till varann.
De känns som ja inte hinner med.
De går bara fortare allt, och händer bara mer och mer saker,
och ja hinner inte göra något åt alla intryck.
Åter igen känner ja bara aggressiviteten ligga farligt nära ytan.
De va både jobbigt, men visst skönt med att åka bort.
Men hade ja inte sett på skötborden så vet ja inte va de blivit.
Kanske skulle behövt lite mer av de.
De va svårt hitta pottor där uppe, men såg när ja kom hem.
Såg ett sånt ja skulle vilja ha, med sele i, skötbord alltså, om de bara fanns.
Undrar om en tvillingvagn går komma ner i..
Går ju nästan i den vi har här, men man vet ju inte om man kommer upp igen då.
Så de är nu bara att få dessa runt två veckor att gå, så de är ur världen.
Sen är de bara att vänta och se, så ja hoppas detta går fort nu.
***
Då har de gått lite tid till, så ja fortsätter på detta sedan de inte är utlagt än.
Denna väntan var lång, men nu i övermorgon är det den första aug.
Sen är de bara cirka en vecka kvar till de andra.
Sen är de väl dessvärre bara att vänta igen och se,
men kanske man har tur att få med i övermorgon då så kanske de hjälper lite.
Men i går i alla fall va de en lillbaby här.
En riktig kiss-unge och busunge med.
Men mådde bättre än på länge!
Synd bara att det är så svårt komma åt den lilla.
Den är ganska framme nu med.
Ja hoppas väl kunna hålla kvar den.
Sov med napp med, och så en blöja i natt, så har sovit väldigt gått nu.
Sov till i em, så de blev länge.
Men dessvärre känner ja nog av hösten med nu.
Sen börjar nog detta med ekonomin, och allt man får dra in på också sätta sina spår.
Då inte bara detta med babyn, utan också detta med data, och min hobby med.
De finns vare sig pengar till de, eller babyliv,
även om nog gårdagen visa va som behövs.
De känns nog som de kan bli en lite svårare höst än den förra,
och de brukar väl kunna va så med.
De går ju upp och ner de med, va dom nu kalla de för.
Vissa år är värre än andra, och lite förkänsla för de har ja fått nu.
Men kan också vara för att sommaren va bättre än förra året.
De känns, dessa skillnader, men lite är nog också
de att allt runt om kring påverkar med.
Och nu eftersom de är fortfarande en del oklarheter med framtiden ekonomiskt,
såväl som hjälpbehov och hur de skall bli när min sambos a-kassa går ut.
Även om de kanske bara är en övergång så känns de som den blir jobbig.
Ja hoppas bara denna höst skall bli sån att äntligen
det sista skall bli ordnat med, så de kan bli någon stabilitet och någon ro här.
Och att de på något sätt äntligen skall kunna bli mer babyliv.
Denna balansgång med potta som de näst bästa vet ja inte om de håller allt för länge till.
Så som den lilla va igår när den väl kom fram tror ja de va en stund sedan.
Vissa saker vet ja inte om de varit så, och den här gången
kunde ja verkligen känna energin från den lilla.
Åjo! Den skulle man ha! Då vart de mycket gjort här vill ja lova.
Vet inte va ja skall jämföra de med, men en verklig skillnad va de,
som ja nog tror min sambo med märkte.
Så nu den första augusti så får ja alltså förhoppningsvis
veta mer om i alla fall medicinen.
Om de blir någon, eller va som är tänkt.
Ja hoppas de, men vill inte vara för optimistisk, så man blir jättebesviken.
Och även om den inte fungerar så bra som man hoppas.
De är nog svårt, för man är nog gjord så.
Man hoppas kanske på bli bättre än man blir, men måste försöka i alla fall.
Alla reagerar ju olika på allt, och är ju inte alla de fungerar på.
Men ja hoppas ju på att få den, och att de skall bli bättre,
även om den nu förstås inte gör något med lillbabyn.
Så denna sida kommer nog bestå skall ni se.
Nej får nog ta en paus nu, men har skrivit av mig lite mer i alla fall.
Om de blir mer och så kanske beror på hur de nu går på onsdag.
Sen är väl nästa steg, hjälpbehovet.
Och de är ju alltså den 6 augusti.
Sen som sagt är de bara vänta och se om de blir något.
Och än väntar vi på handikappersättningen.
De är helt otroligt att de skall ta över ett år för att få de,
men får väl se om de blir något i augusti då, för juli är ju nästan slut.
Ja har väl lite funderingar på en ny bärbar dator,
men vi behöver ju ev en ny tvättmaskin,
och kanske en diskmaskin skulle va bra med.
Men i alla fall en tvättmaskin före denna går helt åt skogen.
Få se va de kan bli.
Dom bärbara kostar ju lite med, men kanske kan bli något ändå.
Sen har ja denna dator ja kör på nu.
Ja litar inte riktigt på den, blir för varm, men går ännu i alla fall.
Men har alltid haft de problemet med den.
Nu har minsti får en nappflaska här som
han kan snutta på medans ja skriver.
Men vart visst lite mycket detta just nu,
så lillbabyn får återkomma senare…
