Sidan 3
2005-06-25
Då skall jag väl försöka berätta lite mer om internatet som inte var något vidare.
Och som också lades ner i slutet på 70 talet/ början på 80.
Det var väl de första åren som var värst innan vi
bland annat fick komma till nya elevhem.
Det var också så att man inte fick åka hem mer än på loven.
Som min sambo nämnt var och är jag mycket mörkrädd.
Har faktiskt fått det tillbaka igen.
Tar nog det som ett tecken på hur jag mår.
Det var väldigt mycket tvång med, bla bad och sånt.
Man blev badad i ett stort kar med fler i samma och
även om vattnet var varmt så va inte internatet det.
Nu är det väl också så att jag är fruktansvärt frusen av mig,i alla fall var jag det.
Lite senare så fick vi bidéer och hade alltså något man kan kalla fot och stjärt-tvätt.
Och även där var det så att, den som inte vill han ska.
Det var nog också under första åren som något jag inte minns har hänt.
Som jag nämnt har jag både som barn och som vuxen blivit utnyttjad sexuellt.
Men var nog mer som barn.
Det var också så att man inte fick ha något ljus på efter åtta
och jag som alltså var mörkrädd.
Sen var miljön sån att den starke överlevde.
Jag vet inte exakt när det här med att gå bakåt började,
men var nog det att det började som en fantasi.
Och ändå inte riktigt så heller.
Jag har svårt att förklara just det men det var nog det tidigaste.
Jag hade en form för fantasi som jag delade med två kompisar.
De enda jag hade. Jag fick ju inte vara med de andra.
Husmor tyckte jag inte var bra för dom.
Just de här fantasierna har följt med och egentligen inte ändrats så mycket.
Men är ändå inte lika någon av de noveller jag läst,
så därför vet jag inte var jag står och det känns väldigt jobbigt.
Jag vet att det jag kan minnas är faktiskt
(det ja minns själv borde jag säga)är den dag jag fyllde 13 år.
Jag vaknade väldigt våt.
Det underliga är väl just det att jag tror inte det var den enda,
men det kanske var den enda gången jag inte fick skäll eller något.
Som sagt vad så hade det blivit bättre sen vi flyttat in i elevhemmen.
Ändå på något vis vet jag att det inte var första gången,
men som sagt jag har alltså förträngt de första 12- 13 åren av mitt liv.
Helt borta är de inte, finns nog där någonstans men jag kommer
inte åt dem och kanske jag aldrig kommer att kunna göra det.
Då så har jag sagt lite mer om hur det varit, men kanske kommer det mer sen.
2005-06-25
Måste väl skriva av mig lite till tror jag om saker och ting.
Jag undrar bara om det här med fantasier vi har
och det att jag känner mig
så utanför där till trots att jag ju vet att alla är olika om det med.
Men jag försöker hitta vad det är.
Jag har ju läst allt jag kommer över men hittar inte riktigt var jag hör hemma.
Och annat med man tänker på.
Det här med kiss och bajsåldern, och kladdåldern med.
Just nu är allt bara en enda röra och dessutom hittar jag inget,
vare sig ut eller in här inuti sen i natt.
Händer så mycket inuti just nu.
Vad vill man, hur långt ner vill man gå, hur länge och så.
Det här är ju också så att det är ju lite skillnad sedan jag har gått
igenom så mycket så det blir värre för det man vill så mycket.
Men hittar ingen öppning just nu.
Allt snurrar ju bara runt här ju.
Är vissa saker som alltid varit starkare.
Så har det alltid varit.
Jag undrar bara hur jag skall förklara den sortens fantasi jag har.
Det enda jag kan säga är att jag vet, att jag tror mer och mer att det kommer
att bli en längre period där babyn kommer att ta över och vilja ha fullt utlopp.
Och då känner jag ju att den på sätt och vis inte vill gå tillbaka.
Det har blivit mer klart nu, mer än förr och jag känner att det är något
väldigt djupt inne som den tar fram på ett annat sätt nu än förr.
Och det är både skrämmande och egentligen skönt med.
Men så ibland krockar allt, men jag vill de ju med mer och mer på ett annat sätt.
Men just det här att släppa loss är ju så svårt och rätt som det är så går det.
Jag vill det ju med allt, klapp på bara stjärten och allt som på de väldigt små.
Men som sagt, just nu är det bara kaos och ingen sömn alls.
Och i dag inte ens potta.
Men även den har liksom ändrats på något sätt.
Som om jag vill ner under det.
Sen är det ju det med kiss och bajsåldern.
Man undrar ju hur det går till allt de här.
Varför det blir så här just nu..
Önskar jag fick mer respons från nätet, speciellt från er som är just ab
och vore så tacksam för det om jag kan få det.
Kanske någon har upplevt något,
kan ge något råd, förstå varför det blir så konstigt.
Eller är det bara just nu för mycket av allt helt enkelt .
Jag undrar och funderar ju på min familj och min sambos barn med,
och allt annat som snurrar här ju.
Får ingen ro alls. Just nu känns det mest som den minsta är verkligen långt in.
Men jag har ändå känslan av att det är bara
en tidsfråga tills vi kommer i ordning och så.
Då kan jag få fram den igen.
Man vill ju faktiskt bli badad med, synd bara
att det inte finns badbaljor som är stora nog.
Underligt nog önskar jag mig bide’ med, fast det var som det var.
Och visst vill man ha barnmat och så.
Jag hoppas bara det här inte drar ut på tiden.
Utan sömn med, men börjar bli rädd.
Så mycket att tänka på, men jag kan inte ha ett liv där det skall vara
dubbelt mer och heller inte gå på helspänn när man är baby.
Då känns det bättre även om jag förlorar många,
att de får veta och sen ta det som dom vill.
Det finns en gräns för alla och jag tror jag nått min.
Speciellt som jag känner att det är ju neråt det går och jag vill under ett år.
Långt under det.
2005-06-29
Så var det dags att skriva lite till då
Är ju några dagar sedan nu så vad har då hänt…
De här dagarna har det väl varit ett väldigt litet ett här.
Inte den minsta men ändå varit i bara stjärten och med eller utan blöja.
Fast babyn har väl haft det jobbigt med mörkrädsla här sen i går,
och det snurrar väl för mycket än.
Ännu är det nog en liten som söker något.
Samtidigt så närmar sig semestern och vi skall till Västerås och kanske Norge.
Men skall ändå försöka skriva under tiden.
Något i alla fall och nu får lillbabyn verkligen vara liten ännu mer än vanligt.
För nu är någon hemma hela tiden.
Men skall ju också resa och så.
Så vad är då jobbigast, ja det är nog dels de här svängningarna.
Kanske också speciellt den här mörkerrädslan som är så förfärlig,
men får nog bara försöka stå ut.
Jag vet ju att något är på gång inuti somjag ännu inte har fått tag i riktigt.
Ser nog mest fram till att få vara med min sambo helt, bara vi och inget jobb.
Skall väl försöka jobba med en del saker inuti mer.
Vill ha lite mer klarhet i det hela med babyrollen,
men mest också hägrar nog det att få bli badad.
Men visst önskar man sig en badbalja, kanske mer än någonsin förr,
men ändå en form för babybad är inte allt för långt bort.
Och när vi förhoppningsvis får eget skall det bli barnkammare för två.
Kanske kan man lösa det med spjälsäng med och stort skötbord mm.
Babykläder kan det nog bli med till slut.
Är nog mer och mer säker på det babyn vill och behöver mm.
Jag bara hoppas det inte blir någon brytning med resten av
mina släktingar men vad göra när det bara inte går att hålla emot.
Känner nog det mer och mer att jag har inget val längre.
Det är bara det här kvar nu med eget för oss två.
Kanske kan man få tag i någon sorts vagn med.
Visst önskar sig lilltroll det med, annars har jag väl inte så mycket mer.
Och så önskar jag alla en god sommar i alla fall.
Tänker ju en del förstås på det här med mina fantasier som jag har än.
Visst har dom förändrats under åren
men det är ändå en form för grund som är kvar.
Delar som visats sig viktigast har i alla fall har överlevt från originalet,
men ändå vet jag inte hur man förklarar detta.
För jag hittar ju inget liknande någonstans som novell.
Det är ju också det här med diaper lovers som ju också finns.
Har ju inte varit in i det än men det finns ju länkar här och jag hoppas bara
det inte blir förväxlat med ren ab, även om jag gärna läser de flesta noveller.
För jag är så nyfiken och vill lära mig allt jag kan om allt det här.
Och försöker förstå det så gott jag kan och inte bara det jag och min sambo har.
Eftersom det här nu är en dagbok så skriver jag det jag just nu tänker på .
Just nu kom det upp om hur det var imorse.
Ännu en sån där skön morgon där man gick ner till ett ganska så litet babybarn.
Och egentligen nog inte ville släppa iväg sin nya mamma.
Är väl lika egoistisk som de små, men var så skönt inuti.
Att det bara kan bli det och den där förfärliga skillnaden sen när det går tillbaka,
även om det inte är helt nu.
Är väl mer nu så man förstår hur mycket det gör.
Iallafall för mig.
Det här tror jag ändå inte man förstår helt än.
Inte jag i alla fall.
Har ju egentligen bara just börjat och har nog mycket
kvar att gå i genom och dessvärre nog inte bara
det positiva i det utan också det värsta.
Det som ligger gömt och så långt där inne.
Men önskar nog all den här hemska mörkrädslan ville ge sig nu ett tag.
Det är nästan för mycket att ta, lika rädd som ett litet barn
och väldigt nära med samma reaktion som ett.
Är nog inte omöjligt med en eller två olyckor.
Med så våldsamma kast jag upplevde den sista tiden har jag inte haft
och heller inte gått så långt ner i ålder, även om jag faktiskt inte vet hur liten
jag blir om så i någon sekund bara.
Men inte är det gammalt i alla fall.
Men hoppas väl de som läser både ni som har och inte har de här kan få
någon form av utbyte av det iallafall på något sätt.
Isåfall har jag uppnått vad jag önskar mig.
Men också är det nog ett sätt att få skriva av sig med.
