Sidan 33
08-02-05
Tja, va säger man så här nu då en tisdags kväll.
Har haft och har ont i ett av mina ögon, de högra, som ja har ibland.
Men just nu är de ganska intensivt, så de är väl inte så uppåt för de.
Sen har ja bråkat med denna dator om datavirus som den hållit på med ett tag nu.
Hoppas nu ja fått bort de.
Verkar kanske som de så babyn är nog väldigt framme just nu
eftersom de är denna värk med plus allt annat med.
Då så, blir väl lite skrivande då ser de ut som.
Tja, man vill ju så mycket, men nu har min sambo sökt
och kommit in på en kurs som väl skulle börja i mars.
Men är en hemifrån kurs, är ju bra då får lillbabyn de den behöver.
Är väl lite mer om de att ja, nu är de verkligen snart slut på akassan
och sen skall man få de gå ihop.
Vet ju inte hur de blir med den här nya heller.
Ev så får ja ta ut eller ha en rambricka mindre i.
Skall se om de är de eller något annat som gör att några av mina dosprogram inte går.
Dom borde göra de, och i dag har ja varit frusen med men också gått med kalsonger på.
Inte de vanliga precis, men vet inte om de faktiskt är fler saker med.
De känner egentligen fler saker inuti samtidigt nu och har ju hoppat över potta med.
Men vill nog mer och mer i blöja bara, eller på skötbordet.
Ligga där i bara stjärten kanske, gärna på mage, kissa..
Kanske, eller helst bajsa med och de gör inget om de blir en utlösning med.
Men vill nog kissa efteråt eller bajsa före eller efter, eller båda.
Prutta med, men känner med lite mer av någon form
av otrygghet igen när ja är i bara stjärten.
Kanske nästan speciellt på skötbordet på mage eller när ja riktigt lyfter upp den,
och eller särar på benen och öppnar upp den helt.
Vet inte om de funnits så hela tiden, men ja inte vetat de.
Eller om de kommit nu ja hoppas bara inte de växer igen nu för har haft sånt nu.
Mycket mer än ja tror ja någonsin haft på natten
för ändå vet ja inte att ja drömmer något.
Men vaknar av de då lite mer för de gör ont nu.
De går någorlunda så länge den är mot inläggsblöjan, cellstoffen.
Men mot de andra gör de ont.
Tror de är en annan yta, för i barnblöjan gör de heller inget.
De är väl lite mer inuti som de är jobbigt eller om
de är någon inuti som försöker ta igen något.
Känner mig väldigt osäker på de, för samtidigt är den jättelilla med.
För de med kissa och bajsa är väldigt med just nu.
Är nog ett tag sen de va så intensivt, länge i ett streck.
Liksom kunde bara finnas där en liten stund.
Nu varit i flera dagar om inte längre.
Mer intensivt i alla fall eftersom de är kvar.
Och att med få bajsa, kanske med lavemang på skötbordet, just när de kommer.
De andra med, de va ju nog bland de skönaste.
På något sätt fick minsti med av kakan just då utan att de
kändes som de va nära eller så att man gick över någon gräns.
Men är så osäker på just de, för känns lite som de är tveksamt, men de känns i alla fall inte helt fel.
Och så länge de inte gör de så kan de va bra.
Ändå så länge de inte känns som de med att få in lillbabyn ihop med sex,
där hela de inre gör uppror om ja ens försöker med de.
Och är nog bara de också att de är ju så skönt med varmt
lavemang i stjärten med och tömd mage.
Sover ju så gott efteråt, även om ja inte helt vet varför.
Men har ju alltid varit så att ja sover så gott efteråt,
och blir trött med efter ja varit helt liten och gjort allt.
Somnar ju nästan på skötbordet.
Va de inte för man behöver dusch efteråt skulle ja nog göra de.
Är väl samma med de andra här med bide.
Och de verkar som de med kommer så här och runt två årstider.
Mer intensivt också med vagn, även om de sen ligger kvar efteråt,
men kanske svagare, men ändå nästan starkare för varje gång.
Vet inte va de kommer av, men kanske något med trygghet att göra de med.
Vet inte va de är, men kommit mer och mer av de.
Är väl de här med den där otryggheten som dyker upp då och då,
men oftare nu än förr.
Va den nu vill säga.
Får väl se om de kommer till någon klarhet om något av de.
Vet inte va ja skall tycka om de, men de är bara så synd att dels
de skall göra så ont, dels att ja inte ens kan tänka mig att göra något själv.
De inte ens nu och inte när ja var i tonåren heller,
även om ja inte tror att mina kramper skulle gilla de alls så kan ja inte göra de.
Och de har väl fler faktorer kanske, tror de ligger mer där än bara adhd.
Vet inte, men tror de ändå, men de verkar ju inte bättre än de skulle behövas,
vare sig de nu är mediciner som gör de psykiskt.
Något som försöker ta igen eller va de nu är, men är ju
fler som vill va med i röran.
Ändå känns de som att de är minsta som är mest på något sätt ändå,
men är så skönt med ett varmt lavemang i stjärten och
när allt kommer på skötbordet eller i blöjan.
Och, eller någon tittar i den eller långt i stjärten då och då.
Kanske inte så mycket av de sista, men de är på något sätt de med med trygghet att göra.
Kanske kan de höra ihop med de när ja var barn eller
helt liten och fick hjälp med de på internatet i alla fall.
Och tror de va titt i stjärten där, kanske ganska ofta med.
Men vet bara vi var två som hade problem.
Å andra sidan så svara kanske inte de på frågan om de med lavemang,
men vi kanske fått de eller så.
Men minns inget om de heller, men antar ja fått de någon gång före ja tog bort ögonen.
För ja visste ju ändå va de va även om ja inte visste hur de såg ut osv.
Gjorde hemmagjort lavemang, så någonstans måste de funnits en tråd,
även om ja inte vet de.
Ja minns ja använde vatten och hade de i en flaskliknande sak som
de varit flygbränsle i till mitt modellflyg, metanol hette de väl på den tiden.
Hade ju sköljt ur den, men ändå den va ganska vass och
var ju hårdplast i den del man fick i stjärten,
så va egentligen ett under de inte vart något då.
Och de va ju definitivt inget steriliserande eller så.
Sköljde den nog bara i varmvatten så gott de gick.
Sen -83 så vart de ju däremot de här med de ja köpte.
Egentligen vet ja väl inte hur de kom sig så dåligt som ja ju mådde då,
och så att ja köpte de menar ja.
Och de med att värma de är ja inte säker på hur eller var de kom in i bilden riktigt,
men de var mycket senare tror ja.
De va nog bara rumstempererat eller så, men är ju jätteskönt med varmt.
Nästan ju varmare desto bättre för då känns de ju på
något sätt med att man får något i stjärten.
Har ju nästan funderat på en större sån där vi har för att ha i stjärten,
men får se, är nästan så mycket annat som är viktigare.
Men har i och för sig för mig de inte va så jättedyrt.
Är rädd ja hoppat lite här både i årstal och ämne, men hoppas de går ändå.
Min psykolog har ju visst med lite svårt att följa med
mig på mitt sätt att prata med sa hon sist.
Och hon är inte den första som säger de, så ja undrar lite ibland om
de blir mer är missförstånd än ja vet,
för folk tror dom har förstått mer än dom har.
Bla så när ja pratar om lillbabyn eller mina kramper
så använder ja vissa ord eller säger på något sätt så de kan va svårt förstå.
Antingen har ja en supersambo eller nåt.
Tror ja i alla fall har råkat ut för detta fyra, fem gånger,
där personen som undrar frågat.
Men hur många gånger där de kanske blivit
missförstånd i stället törs ja inte tänka på alls.
De är ju så lätt, spec när man har allt ja har.
Men är ju så skönt i alla fall och blir nästan mer och mer skönt.
Om de kanske är för man mer och mer kan hantera de på ett annat sätt än i början.
Men som för några nätter sen när min sambo gjorde sig något att äta…
Ja vakna väl av något som vi inte vet,
men bägge tyckte vi de va något som ramla någonstans.
Men i alla fall gjorde hon sig något i micron,
och de faktiskt va en liten som trodde de skulle bli en nappflaska där till den lilla.
Men är ju så skönt med de i stjärten, men de
med bli rapad med, och så vill ju lilltroll med.
Och de med finger med mer och mer, egentligen skötväska med.
De kommer lite mer och mer just de, utan de är bara där lite av de.
Men konstigt nog har ja inga barnleksaker än.
Lite babykläder, men inte så mycket som de andra.
De är de med omsorg, matas, klappas på stjärten och
på bara stjärten, blöjbyte, pottan, kissa och bajsa.
Kanske på golvet, i barnstolen eller på skötbordet.
Få finger i stjärten och få bli tömd, de är de som varit i alla dessa år.
Men inte allt av de om de inte legat djupt där inne.
Men de va ju i början de ja hade möjlighet till.
Va ju inte så mycket heller och inte heller så mycket man visste då heller om något.
Min lillasyster va ju liten när ja mer eller mindre va på internat,
så de va inte så mycket ja va med på de tidiga åren.
Och då var väl inte de här på samma sätt heller.
De började ju mer någonstans runt tio ungefär.
Men var ju över femton när ja alltså hitta pottan i förrådet och började prova den.
Den har ja faktiskt kvar.
Den ja tyckte bäst om, vi hade två och de va bara olika färger
på dom och den ena tror ja va lite lägre än den ja har kvar.
Sen hade vi min kusins med, men den hade en kant och den var vass,
inte som den ja fåt tag i på coop.
De är kant på den med men den är inte vass.
Annars var den faktiskt ganska rymlig, hög i alla fall
och såg väl ungefär ut som den vi hade.
Kanske en annan färg, men va högre och med kanten.
De va väl så de va ett tag, flick- och pojksaker.
Så va nog en pojkpotta de där men vi när vi var små hade vi en,
men fanns ingen sån kant på den o dom skall de va.
När ja nu började mådde ja ju alltså jättedåligt
och hade ju gjort de under längre tid.
De va så mycket som gått fel och då inte bara med min skolgång heller,
utan i familjelivet med.
Och i min mosters familj med var de röra just dessa år, mer än de brukade va.
Men de började nog med allra först att ja hitta den
och var ner och titta på den då och då.
Ja vet egentligen inte riktigt hur länge ja gjorde de innan ja tog upp den,
eller om den togs upp för något annat.
Mamma hade ju dagbarn då och då, och fanns ju smått
runt ikring så de är möjligt den kom upp i alla fall.
Men de va väl när ja nu väl prova så vet ja att för de mesta
kände ja i den med, och de mer än nu,
om inte riktigt varje gång så i alla fall då och då.
Sedan om de beror på man inte va helt vuxen än heller
eller mådde så dåligt, just då vet ja faktiskt inte helt.
Egentligen kan nog hända de som ändå rädda de hela
lite var att mamma då dels jobba, men gick i skola med.
Så var mycket borta, eller i alla fall så pass
mycket så ja hade möjlighet till något av de.
Före de hade ja dels fantasin men också min kompis
som va flera år yngre, som ja kunde åka till stan med
och då passa på att titta lite på pottor och blöjor.
Är faktiskt inte säker på när de med lite mer saker kom in heller.
De va detta de börja med.
Ja kunde med se på cyklar i cykelställ om ja gick
förbi för att se om de fanns barnstol på dom.
De provade ja aldrig, men var nog väldigt nära, men barnvagn vet ja.
De stod en i trappuppgången där vi bodde.
Den vet ja att ja satt i, men de är väl tur inte grannen
vet de va en tonårig baby i deras vagn.
Minns ju också att ja alltid var mest fascinerad av
pottstolarna på bland annat Åhlens, med liten rem av plast på.
Och också om de va de i barnstolen på cykeln,
men de va inte alla som hade de tror ja.
Redan då ville ja väldigt gärna köpa en, men man bodde ju inte själv heller.
Sen hade man ju inga pengar och dessutom så när
man bodde själv så hade man ingen att göra de med.
Ja hade ju alltså mitt första blöjprov i 1983,
sen gick de nog till bort emot tre år innan ja kunde
direkt komma i kontakt med dom igen.
De var i Norge och hos min moster, samma år ja fick min vovve.
Ja mådde alltså jättedåligt då med, och min
kusin hade fått sin första dotter eller skulle få.
Så ja pratade alltså väldigt mycket med min moster,
även om de kanske inte var om allt, men lite i alla fall.
Köpte ett paket med blöjor, de var väl snibbar då.
Ja minns faktiskt inte om ja i de minsta kissa i den,
dom ja prova, de har ja faktiskt glömt konstigt nog.
Men ja vet, minns ändå, när vi va och handla och köpte dom.
Kan inte säga att ja skämdes, för ja tror inte ja egentligen gjort de med de här.
Så de var bara en spänning att äntligen få prova
igen och se om de vart lugnare inuti.
Sedan gick de nog helt till nittitalet innan de
egentligen hände något på de bäbisaktiga.
Ja hade ju min vovve och ja skruva väldigt mycket på bilar och annat med.
Men alltså -91 så fick ja stopp i urinvägarna för första gången och fick åka in akut.
De va nära de gick mycket illa för visst de gjorde
mycket ont, men innan de gått så långt så va de
ju alltså helt stopp, och ja samlat på mig närmare tre liter.
Tyvärr gjorde dom väl inte helt rätt från början där,
för dom skulle gjort hål och lagt in på en gång,
men försökte få in kateter i urinröret så att de
vart sårigt så att de inte gick att operera nästa dag.
Utan ja fick gå med kateter i någon månad eller så.
Efter operationen så fick ja ha blöja ett tag,
dels för de blödde, dels för de vart ju större hål
än ja va van med eftersom de operera förhuden
med som visst var trång den med.
Och de var nog detta år ja fick utlösning första gången, även om de va på natten.
De gjorde ont, men de kom ju ut i alla fall.
Ja har konstigt nog inga klara minnen om att ja
haft så mycket sånt före, men kan ju haft de ändå.
Men tror att någon gång har ja de, men alltså
vaknat av att de gjort ont då med, för säd var ju
alldeles för tjockt för att komma igenom,
med både trångt urinrör och förhud förmodar ja.
Sedan gick de några år till, ja vet inte hur många
eller om de bara var ett till två innan de var dags igen.
Under den tiden har ja alltså flyttat till Norge och bott där.
Detta gjorde ja sommaren -91, så de var inte långt efter operationen ja gjorde de.
Ja låg också inne på psyk den våren efter operationen.
Blev överflyttad därifrån.
Ja vill försöka en gång till att prata om detta med att vilja vara baby igen.
Vilket ja alltså försökt med hjälp av en väninna -86.
Men detta ledde ingenstans, ingen ville höra på någon av oss om detta.
Hon hade hittat något i en bok på biblioteket
som ja tyckte var väldigt träffande just då.
Egentligen så önska ja väl ja mindes va den
hette eller så men tyvärr gör ja inte de alls, men de var och stämde väldigt bra.
Och var därför vi ville ta upp de och prata om de, men som sagt de gick inte då.
Och heller inte den här gången innan ja flytta.
Tja har ju skrivit lite om -96 när de hela börja med mer om att få hjälp med detta.
De hade alltså aldrig ens kommit på tanke för mig,
konstigt nog, egentligen har ja nog ingen förklaring av de.
Men ja mådde alltså jättedåligt fast de var bort
emot två år sen min labrador måste avlivas.
Vilket va en i sig katastrof bara de.
Just då efter min vovve gått bort, mina kramper,
de andra med nedsatt känsel , kraftfördelningen har ändrats väldigt mycket.
Det startade -94 efter vovven gick bort i april de året .
De här andra började runt maj, men vart eftersom
sa dom att de var psykiskt och att tja de var ju
bara att tex gå upp när ja hade de att ja inte kunde.
Men de var ju lite längre fram i början så hade
ja detta väldigt ofta på ett annat sätt än nu.
Men ja va också ändå mer aktiv i mellan dom gångerna,
vilket successivt inte gick, för så fort ja försökte så kom
de tillbaka och utan hjälp vart de omöjligt.
Ja hade en manlig som hjälpte mig då fram till -96 och
tyvärr var de där då detta med övergreppen skedde.
Då ja hade de så att ja inte kunde komma upp
eller va i större hjälp behov än de vanliga.
Men ändå under denna tid, alltså -94 till i mitten av -96
hade ja alltså ingen koppling som ja kan säga till
detta med att vara liten i samband med detta
andra med kramperna, och att ja inte kom upp.
Och så ett par ggr gick de ju veckor innan ja
över huvud taget kom ur sängen och var också inlagd på sjukhus för detta.
Ja hade också svårt inte bara att äta eller svälja
men också bajsa då de blev för hårt och då de helt
enkelt inte händer något om ja försöker ta i och så är de nu med alltid.
Men då dessa gånger var dels i början och dels så blev ja ju hård i magen med.
Ja minns ännu när ja skulle få hjälp med detta för första gången.
Det var hemma hos mig och även om ja inte minns
hela förloppet och i helt detalj så hade ja legat
en längre tid kanske bort emot en vecka.
Vissa gånger går de bättre att äta även om
de då kan bli barnmat eller så, men alltså
började de göra ont och ja hade alltså pratat
med han som då jobbade hos mig och han berätta då sant eller ej, va vet ja.
Men har hört man kan göra så på små barn med,
så ja antar de var sant just de att de kunde gå med hjälp av fingrar,
för att försöka reta reflexen till tömning.
Just de gick nu inte så bra men de ena ledde till de andra
för de va alltså där de nog starta, och eller pga blöjbyten med.
Även om ja bara kissat i dom.
Ja hade då bara vanliga barnblöjor som ja fick på recept.
Detta va alltså före ja köpt mitt skötbord eller precis i gränsen till de.
De gjorde ja nämligen i slutet av -95, då ja låg inne på psyk, den gång de var frivilligt.
För de mesta fick ja på sjukhuset tablett när ja
kom in för att kunna bajsa dagen efter.
Ja vill inte ens försöka beskriva hur ont de brukade
göra hela natten innan de kom något.
Så kom alltså -96 och ja vet inte om de kan ha varit värsta
året eller i alla fall var de bland dom värsta, i början i alla fall.
De var då ja var inne med tvång och de är ju som
de är när man råkar ut för sånt här som övergrepp,
så egentligen ville ja på något sett förklara hur eller va ja kände för den som jobba.
Men sa för mycket på sätt och vis.
I alla fall när mina kramper började, och ja märkte
hur svårt de va med en del saker eller allt, så köpte ja nappflaska.
I början var de faktiskt bara för att inte göra mig själv illa
eftersom ja ändå måste ha hjälp med att fylla dom men
efter att ha skadat mig en gång i munnen och en gång
slagit av en fasad på en guld tand, som faktiskt
fortfarande är borta, så köpte ja dom.
När ja åkte in första gången till psyk så var de
ju frivilligt, men ja hade faktiskt mina saker i min väska.
Och de va egentligen ingen som sa något va ja minns.
Och blöjor fick ja där efter att ja eller om de faktiskt
var moster som hjälpte till lite.
Hade ju ingen bra erfarenhet av att ta upp detta,
så första besöket förlöpte något sånär även om de inte gick och blev som ja hoppats.
Men ja fick i alla fall en del klarheter och också
veta mer om va ja kunde komma åt och inte av mitt minne.
Så var de den här katastrof -gången då ja skulle
egentligen från början va de tänkt, in bara över en
natt till lasarettet för att ja inte klarade mig ensam alls den natten.
Övertalad av en som då var hos mig.
Detta var ju efter att ja förlorat den som jobbat länge hos mig.
De kan hända ja kastar om ordningen något men inte i tid.
De som är poängen är att när vi då kom in så var
där en läkare som inte ville höra på vare sig mig eller
min moster, eller ens den som var med oss in.
Utan han ordna med en tvångs inläggning till nästa
dag utan att tala om de för någon av oss.
Däremot fick ja med mig mitt som ja brukar ha med mig.
Men alltså när ja då kommer till Tromsö som de heter,
Åsgård egentligen, som ja fick åka taxi till.
De är långt dit från där ja bodde.
När ja alltså kom in tog de från mig allt ja hade med mig,
inkl min spelare för att höra på små kassetter med.
Min moster fick inte veta något om de om inte ja ringt
och sagt att de skulle skicka mig med två till Åsgård i Tromsö.
Även om ja fick tillbaka sakerna när ja flyttades över
till där ja varit förr, som är lite mer öppen avdelning, så var de redan gjort.
Och de inte bara för att ja har svårt med de pga
mina andra problem utan för att de inuti med ställde till de.
När ja då slutligen fick åka hem så var de egentligen gjort.
Ja kom hem och dels fungerade väl faktiskt saker
sämre än de någonsin gjort, dels var de ju så mycket omgörningar.
Ny personal hela tiden, men också ledning tyvärr.
Så de var alltså kaos.
Den sommaren var ja riktigt dålig alltså.
Då alltså denna lite äldre dam kom.
Även om hon var yngre än han före så va hon äldre
än de andra tillfälliga ja haft under hela våren.
Under denna sommar gick min farmor bort och
också en annan jag känt sen ja var barn här i Sverige.
Min fasters man, men ja fick ganska fort bra
kontakt med denna människa som var väldigt öppen och så.
Och dels hade egna barn men också jobbat med andra handikappade.
De var ju tyvärr också massa sommarvikarier,
men ibland kan de på sett och vis vara ok ändå.
De är oftast yngre visserligen, men de va inte
så att de hade massa fördomar heller.
Som ja nämnt så frågade hon en dag om hur ja
trodde de skulle vara att få bli bytt på och omskött som ett litet barn eller baby.
Före de hade ja pratat med en annan där som
varit in på de med annat, och velat veta om saker.
Men ja vet än i dag inte hur mycket som hon fick eller va för.
Även fast ja sa som de var, så ibland så känns
de som de redan har bestämt sig för hur de är.
Men den här andra då, tja hon visste ju om mitt skötbord.
De låg inte undangömt heller även om ja inte låg på de, så hon faktiskt fråga om de.
Och ja erkände som de va att ja köpt de när ja
var i Tromsö och varit ute med min moster på stan där första gången.
De va de man kan säga impulsköp, ungefär som med blöjorna som ja stal.
Så ja hade faktiskt inte provat de alls än vid denna tidpunkt.
Så hon fråga alltså om ja ville de.
Ja funderade väldigt kan ja säga till nästa gång hon kom.
Men som hon också sa, så hade ja på sätt och vis
inget att förlora heller eftersom ja mådde som
ja gjorde, och de knappast kunde bli så mycket värre.
Nå ja gick alltså med på de, så den kvällen fick
ja första babytvätten i stjärten, babygröt, nappflaska
och ja låg den natten och sov med barnblöja på mitt nya skötbord.
Sen på morgonen fick ja alltså lavemang på mitt skötbord
så ja kunde göra ordentligt i min barnblöja.
De går inte beskriva de, och var nog också de, dels ja mådde så dåligt.
Dels ja hade varit utan så länge.
Så alltså de gick bra med denna, sen slutade hon.
Dels så var de pga hon tyckte inte hon fick något stöd
från sin arbetsgivare och de tror ja alla sa som jobbade hos mig och en till.
Vi var två som hade samma, hade väl halv tid.
Var denna höst ja hade översvämning i min lägenhet
pga avloppet, så de blev till att flytta till en mindre tillfällig lägenhet.
Tyvärr hamna ja för nära ett gäng så de i slutänden
blev väldigt oroligt runt i kring, så ja mådde väldigt dåligt
och hade verkligen behov för den här lilla inuti mer en förut.
På sätt och vis fick ja väl i alla fall något.
En av dom som jobba som ja kände förutom att hon
var hos mig pga hon bodde nära min kusin, och
hade en dotter i min kusins yngsta dotters ålder,
kom ja överrens med att ja om de gick skulle
använda pottan lite som ja gör här.
Även om ja ju här inte behöver de, men tyckte
de var ok eftersom hon ändå sa som de var.
Hon hade lite svårt för de med babyn och blöjan
men de var aldrig så att när ja verkligen behövde de så var de problem.
De var värre med den andre fick ja höra sen.
Hon sa inget så ja visste inte ens om eller att hon
hade problem, så hösten -97 ungefär tog de
hela slut, då min dåvarande psykolog dessutom sluta den sommaren.
De va jättesynd för vet inte om de där i Norge
gått så bra före och inte efter de heller,
men hon sluta alltså vilket ju ledde till nya folk igen.
Och de var då de tog stopp helt och då kom
också de fram både de ena och de andra.
För hon de funkat med, slutade för hon gifte sig och flytta och fick nytt jobb.
Då kom de alltså fram, för de var massa beskyllningar med.
Detta blev inte bara långt och så, men massa bakåt info med.
Ja hoppas de kan vara till nytta för nån någon gång.
Ja har väl en massa kan ja tro än att lära
om mig själv och hoppas de skall gå bättre framöver,
men är massa som ju är jättejobbigt just nu,
och de händer mycket inuti med just nu,
eftersom ju detta med otryggheten kommer då och då, och allt de ja nämnt ovan.
Ja skall väl runda av nu och se om de blir mer en annan dag.
