Sidan 34
08-03-07
Tja då kom då avslaget så de är nog lite neråt just nu,
men hoppas de blir bättre och att de löser sig med överklagan med på något sätt.
Men just nu är de väl lite så där inuti.
Nog både otryggt, och lite osäkerhet finns nog med.
Kanske inte så lite heller, men skall väl till min kompis nu med min sambo.
Skall väl bli pizza och sen får vi väl se va de blir mer.
Men skall väl skriva mer i kväll sen när ja kommer hem.
Så de har varit väldigt oroligt den här veckan och orolig sömn med.
Men lite har ja väl kanske fått.
Lite mer klarhet, och de är nog lite mer två saker som
ja nog lite mer förstår eller känner mig säkrare på.
Även om ja inte vet orsaken på de ena, men är nog de att visserligen
är de skönt med utlösning även i blöjan, men tycker
ändå inte om just de att de sen finns kvar där.
Konstigt nog eftersom de att vare sig kissa eller bajsa i den gör mig något.
Men inte att säden skall komma i den.
Undrar nog bara om de är minsti som inte är med på de eller något annat.
Sen är de nog mera säkert med skötbord under.
Gör nog mer än ja trodde och att de kom i pottan istället med va på något sätt bättre.
Men de kanske egentligen inte gör så mycket att de kommer
i blöjan eller i en blöja, bara ja inte har den kvar sen på mig.
Men annars är de nog inte allt för illa ändå, så ja hoppas bara
de kan bli någon ordning på de här andra med sen.
För egentligen är de ju bara de kvar som är som en osäkerhet eller så.
Och sen förstås de med framöver hur och hur mycket och så minsti skall få vara med.
Får egentligen inte tag i de hela helt, men hoppas att
när allt annat är klart så kan man kanske få någon ordning på de med.
Har väl bara de att hoppas, men är nog för lite av den minsta skulle ja tro.
Sen har man ju rört om på sätt och vis ändå,
så frågan är nog bara den om de inte är mer rätt de att man
skulle nog under en längre tid vara helt baby så mycket de går.
På något sätt känns de mer rätt eller klart nu än förr,
men skall väl göra mig i ordning nu så vi kommer i väg och så.
De får bli mer sen.
Tja då var vi hemma igen då, men va nog någon som sakna sin napp tror ja.
Vet faktiskt inte om ja känt de så här intensivt förut.
Så förstår nog de små får ja nog säga, och lite
va de nog med se på småbarns saker igen med nu.
Och något mer, men har nog inte helt koll på allt egentligen.
Om de va något med pottan med eller va de va, men kände något då och då.
Kanske mest när vi vänta på bussen i centrum, men får väl se.
Men de va något hela kvällen.
Är på något sätt bombad med, inte sovtrött, men trött ändå.
Men slut på energi men hoppas de går ändå, får väl se va de blir.
Är ju allt som hänt de tre första månaderna i år med.
Har ju ändå varit ganska mycket på en gång.
Allt som varit nu hittills i år, med allt som händer
både runt ikring och eller framför allt inuti.
Är ju en del förändringar, mer än på länge.
I alla fall går de ju fortare, eller mycket på en gång som händer med allt inuti.
Allt som på något sett blivit mer klart och eller uppenbart
eller öppet eller va man nu väljer för ord.
Men ändå inte så dolt som förr.
Visst är de säkert en lång, lång bit kvar antar ja, men i alla fall
är de ju något som ju inte bara är negativt med de hela.
Även om nu kanske nappen skall vara lite tveksam, men kanske inte ändå.
De kanske mer är hur man vill eller skall se på allt de med.
Också att även om de nu bara är datorn just nu,
så är de ju i alla fall en förändring att den får alla babynamn och
egentligen inte bara en utan är snart fyra, av mina som har
en eller annan anknytning till minsti någonstans.
I datanamn eller något kontonamn, nätverket.
Så ja vet egentligen inte om de är så konstigt de blev energi
brist just nu, med allt de här plus avslaget i veckan
så vart de nog lite mycket på en gång.
Allt detta med i bara stjärten, skötbordet och allt de här, pottan.
Och så som är nu med utlösningarna och plasten och så, som även om de funnits.
Känns som de finns mer och de att man känner
alla dessa åldrar från kanske tonårs tiden och ända ner i två tre månader.
Eller finns de ännu mindre, och allt med tempen
och de nu med minnet av plasten på den,
och annan plast i stjärten, antagligen vid undersökningar.
Har inte gjort så många, men undrar om de inte varit mer av de som barn
eller kanske baby, men någon gång som vuxen med vid förstoppning eller så.
Vet faktiskt inte va ja tyckte om de helt,
men tror inte ja upplevt de som negativt heller.
Men tror inte ja tycker om med gummi, plast tror ja är bättre av någon anledning.
Har ingen förklaring eller anledning av eller för vare sig de ena eller de andra.
Kan ju vara plast är lenare eller något sånt, å andra sidan så har man ju salva på.
Fast ibland undrar ja om dom har de, eller bara på barn????
Ja vet ju att min sambo brukar säga eller klaga på sina fingrar också.
Hennes yngsta dotter har väl med torr hud och
ibland kan ja faktiskt känna de med tror ja.
Men känner nog osäkerhet där, för ibland är ja
ju helt enkelt sårig av eget slarv eller för ja inte fått mig ren själv i stjärten.
Och snoppen är de ju de med att ja opererat, så den är olika känslig.
I alla fall så där är de mer svårt med att känna eller
veta hur de egentligen är, men kanske lite nyfiken
på plast just för de, men de kan faktiskt vara så att de ligger annat bakom med.
Och tror inte de är bara sex heller, finns något mer där.
Kanske något med de att tittas eller kännas i stjärten
med finger för att se om de finns något där som skall ut.
Eller behöver hjälp att få ut de.
Men om dom haft plast eller salva på vet ja ju inte.
För långt tillbaka i så fall, ändå tror ja de ligger något där.
Och de är konstigt nog någon form för trygghet,
även om ja då de hände inte vet hur ja upplevde de.
Tror ändå inte de var helt eller bara negativt heller,
men just de är ju svårt att veta.
Sen är de ju de att vi med adhd ,tydligen inte helt ovanligt,
att vi har väldigt lite minne av barndom och så pga vår adhd.
Och då kanske hyperaktiviteten gjorde en del av de, för de går så fort allt allt detta.
De som ju alltså hänt hittills i år har visst tagit mer energi än ja trodde.
Sen känns de som de är lite avvaktande med av någon andledning.
Lite så att ja inte helt vet va göra nu.
Hur eller va, gå vidare med, på vilket sätt, vart börja i allt detta med de lite äldre.
Eller försöka få med lite av varje så allra minsta med är nöjd,
eller hur gå vidare och lite så med vad plasten eller va är nästa, de som inte provats.
Eller något annat av de som egentligen är de.
Näst sista gången va ju faktiskt väldigt bra även om de kanske
får bli plastpottan nästa gång, eller är de något
med de med plast som är med nu.
På något konstigt sätt känns de med som att vara försiktig
så ja inte gör fel eller får någon av de mindre otrygga eller något sånt.
Och då känns de mer som de hänger inte på min sambo utan på mig.
Men om de är vi båda där som kan hjälpas åt eller ej
vet ja ju inte och kanske därför de med känns otryggt,
för de är för överhängande otrygghet och osäkerhet, främst på mig själv.
De är ju så lätt göra fel och då inte bara mot andra,
men faktiskt mot sig själv med, om man känner sig själv så lite eller kanske inte alls.
I alla fall när man märker att de är mindre än man tror.
Visst har de här åren gjort mycket, och bara i år har en del ju blivit klarare,
men de har ju också öppnat många dolda dörrar in till vem vet va inuti.
Och alla som kommit fram och inte bara minsti,
men finns ju något så smått med som man kanske
inte trodde att de va riktigt så smått som de är.
Men skall väl ta en paus nu för att få lite avstånd till allt.
Har många gånger i livet på något sätt känt att de även om de inte är så,
de orden som används för de, känns som de inte betyder riktigt de.
Ja menar så är de något med personlighet att göra.
De sägs ju att personlighets-klyvning är så eller så,
men ändå är de mera rätt än något annat ja hittar.
Men är inte de ja vill ha tag i heller, men de är ju
de här bytet med fler småttingar eller barn inuti.
Hur eller va ja skall uttrycka dom för.
Hur ja än gör kommer de alltid någon och säger att
de inte är så eller så, men hur skall man då göra
när man inte hittar något annat eller bättre än de man har hittat.
För egentligen på sätt och vis är de för att ja känner ja
ändå måste på något sätt hålla isär de hela,
eller alla, så de inte blir ännu rörigare inuti.
Men de är ju så få som förstår de.
Skall väl försöka förklara de mer vart eftersom när ja hittar orden.
Just nu är de så mycket av detta andra som med är
i farten inuti så de går egentligen bara runt av allt.
Så ja försöker mer se upp så ja inte skall göra något
misstag eller göra om samma fel mot någon av de små inuti igen.
Därför är de nu när de blivit så mycket bara på en
gång så här, men ja hoppas att ja inte skall klanta
till de för att man har för mycket av den vuxna inuti med.
Tror de är mer risk för sånt än för något annat,
men hoppas ja får ordning på röran om inte allt för länge.
Nu fick ja inte sova, men lite vill blev de ju,
så får väl skriva några rader när de nu är sån fart
där uppe, så kanske de kan bli lite sömn.
Har inte ro att läsa just nu heller.
Just nu vet ja ändå inte om de känns som de är direkt så
mycket analyserande som de har varit eller va,
för i alla fall är de på ett helt annat sätt nu.
Lite mer eller mycke mer om de runt just nu.
Inte från förr i så fall, mer nutid och de som händer och så just nu.
Och de är ändå en stor skillnad att kunna göra de,
även om de går bakåt med förstås, men på något sätt är de mer nu.
Eller de närmaste året eller så.
I alla fall inte för långt tillbaka som förr då
de ju hela tiden gick väldigt långt tillbaka .
Även om ja nu kan göra de med, så är de
ändå mer av de just nu som är viktigt.
I alla fall är de så de känns, att mera nyfikenhet eller kanske undran.
I alla fall är de en väldig skillnad på en del saker,
även om de kändes konstigt i dag när ja va i väg mellan bussbytena.
De med napp och de med fundering över att
se på babysaker och att inte vara hemma.
Åkt ifrån både napp, potta och skötbord,
även om ja nu hade blöja på så va de något nytt.
Lite mer som en förståelse egentligen av de små om
de inte är med eller kanske i fasen när man är utan.
Sen ligger nog de här beslutet med någonstans i röran förstås,
eller avslaget skulle ja väl egentligen säga.
Egentligen så är de nog bara lite så hur tex man har sagt olika saker.
Mer som att har man uttryckt sig fel, som ja ju vet tyvärr
inte bara pga adhdn gör de svårt ibland att säga saker rätt.
Utan annat med, ändå känns de ovanligt för
ja tycker inte de var alltför fel på något sätt.
Lite i utredningen med adhd, men är egentligen bara småsaker,
men ibland blir ju de viktigt ändå.
Men är nog ovanligt nöjd med de, för att vara en sån utredning ändå.
Ja vet inte om den här avslaget är allt för stor bit ändå konstigt nog.
De är nog mer annat, och saker som nog varit en stund, men kommer fram sakta.
Ändå känns de som att de är skönt att ja också själv numer
så klart kan känna och veta att de är dessa gränser.
Och viktigt att de faktiskt är en mycket viktig gräns
mellan babyn och de som har med sex att göra,
även om babyn på något sett måste vara med,
eller i alla fall godkänna de, så de är tryggt.
För de är något med de som är viktigt och där kommer
nog allt de här in med skötbordet under och så,
men också de med babyn före och efter.
Min sambo var rädd för att de va något i går hon gjort,
men de va faktiskt inte de alls, vilket ja sagt och nu skrivit.
Poängen är nog bara de att på något sätt så
står de bara klart, vissa saker som ja ju nämnt ovan.
Ändå konstigt nog, tror ja inte heller att de är något
som att ja tycker de är äckligt heller med säden.
De känns mer som om de liksom inte hör riktigt dit i en
blöja som ett barn, baby har på sig och har gjort i.
Samtidigt som de ju ändå är skönt under och strax efter utlösningen.
Så egentligen är de nog senare när man sen går neråt
i ålder tillbaka till baby som de kommer.
Så ligger ja då på skötbordet med blöja under eller att de kommit
i en barnblöja som liksom inte är påsatt, så är de som de är en annan sak.
Eller att de kommit i pottan som gången före.
Är lite undrande till om minsti tycker om ljudet,
för något när man kissar, prutar och så på skötbordet,
plasten eller om de faktiskt är de lite större trollen där inne.
Men i pottan hördes ju faktiskt utlösningen lite i alla fall,
även om de inte var mycket, så va de faktiskt något i alla fall.
Sen får man väl kanske leka eller få fram mer om va de med plast är.
Kanske också de med att bli tittad i stjärten mer när
man går neråt eller ändå inte bara i blöjan.
Men nu går ja ju oftast i bara stjärten förstås på dagarna.
Men kanske vart eftersom de med kan bli mer blöja på den.
De känns ändå som om de faller på plats saker ändå,
så just nu är de nog så att de känns som ja mest bara är försiktig.
Kanske för försiktig, men ändå känns de inte som ja
hittills har gjort några jättetabbar i alla fall, och de känns
nog egentligen bara skönt och att de kan nog
gå vägen, även om de är en lång bit kvar.
Och att de nog är rätt att de måste bli en väldigt liten bäbis länge här på något sätt.
Men känns inte så omöjligt som de ändå gjorde för bara
några år sen att de kan bli skötväska och mer babykläder.
Kanske kan ordna sig med en vagn med på något sätt.
Kanske minsti skulle gå ner i en tvillingvagn eller nåt,
och allt de här andra kanske inte bara kan få en
förklaring men i alla fall kanske de kan
gå att få mer tag och eller begrepp om de.
Hur eller vart de passar in.
Så mer som nyfikenhet är de nu än analysering,
eller analyseringen är inte på samma sätt.
Men får väl försöka sova igen nu kanske eller något.
Ändå känns de faktiskt bättre igen nu, har visst fått tag i de ja ville just nu.
Så nu får de vara en stund, men eftersom nu de är så de är,
de här man vill med finger och plast och allt de här, så får man väl ta de.
Och de känns som de nog kanske är någon lite större
som vill något av de med, inte bara den allra minsta.
Men den minsta verkar inte ha något emot de,
och de känns som om de är de viktiga och kanske en viktig nyckel med.
