Sidan 35

 

08-02-11

 

Va säger man nu då så här på måndag.

 Vi har alltså varit sjuka igen hela helgen.

 Börja väl egentligen före helgen, så något direkt babyliv har de nog inte varit,

och inte i dag heller.

 Har kommit av mig helt just nu.

 Tja, va kan man säga mer om den föregående sidan då.

 Den vart nog bättre än ja tyckte från början, även om den kanske vart rörig.

 Men på något sätt fick ja fram de ja ville ändå.

 Men efter dessa dagar nu då när man mått så dåligt som de här,

så är nog lilltroll mer aktivt igen.

 Ja vet nog inte riktigt va den lilla vill eller de små.

 Är ju fler på sätt och vis.

 I natt blev de ingen sömn alls, men tror systemet går på högvarv här,

och tyvärr är de nog inte bara psykiskt.

 Utan risk för de är något med ämnesomsättningen med.

 De har kommit fram att vi verkar ha någon form för genfel.

Bara hundra familjer i Nordnorge har de, så får väl se, annars

så börjar ja undra om ja har något ja med.

 Med gluten eller laktos de hör visst med till, två kusiner har de,

 och i alla fall en moster och en morbror.

Mamma pratar med om att hon inte tål mjölk längre.

 Annars känner ja nog bara mer och mer av de ja skrev om,

och de med, samtidigt som ja inte kan sova eller varva ner.

 Nu har nog den första barnpottan dragit mer igen,

länge nu, så de blir nog till att ta fram den.

 Och kanske Ikea skötbordet med för att få se om den plasten

 var skönare att ligga på i sängen och sova på.

 Annars hade ja i alla fall en blöja på, egentligen två.

 Tog medicin som ja har mot kramperna i veckan och ev så va

 de någon som gjort mer i blöjan i sömnen än bara kissat.

 Vet faktiskt inte de, men i alla fall en gång i blöjan i helgen

 som var väldigt skönt för den lilla eller minsta.

 De som är skönt nu är att de mer kommer fram eller kommer åt de.

 De som egentligen är synd då, är väl att de är så nedsatt känsel

i huden över hela kroppen.

 Även om just där finns de kvar mest, men är ju inte i närheten av va de varit.

 I och för sig kanske bra med, för de var för bra förut,

så ja inte tålde att någon ens tog i tröjärmen utan att ja hoppa till.

 Men något mitt i mellan då, sen har ju en del av feb

gått så ja kanske får min psykolog snart.

 Tja de blir ju inte förrän i mars, men ändå.

 De som är då är väl att de här med hur man alltså

säger saker på, som alltså stökar till de hela tiden.

 Både när ja pratar om kramperna ja har får och

så regressionen, så gör ja de på något sätt så en del reagerar på fel sett.

 Den här sista med försökte förklara.

 De är för ja själv skall hålla isär saker.

 På sätt och vis, eller egentligen är ja väl osäker på de,

 hur eller när och varför de blivit så.

 Min sambo har ju aldrig sagt något om de va ja minns,

 men de är i alla fall tre eller fler som reagerat genom åren.

 Kanske fyra minst, men alltså va de en liten som faktiskt hade de ganska skönt.

 I alla fall i stjärten, den korta stund, men nu alltså

 får vi se om de går få lite ordning på saker och ting här.

 Den här datorn är ju med lite knepig mellan varven än tyvärr.

Va ja med skulle säga va nog de att alltså ta dom tabletter ja nämnde.

Ja utlöste alltså kramperna mer under hela natten.

  De va inte som här, inte i början.

 I alla fall fick ja lavemang, men fick de väl någon gång på sjukhus i Norge med.

 Sen precis som min sambo, så kunde alltså dessa två

som jobba hos mig nästan ett år, se när ja behövde få vara baby med allt.

 Även om de inte kunde bli klappar på stjärten direkt,

så en klapp då och då fick ja av den äldsta av dom som jobba.

 Så även om hon hade lite svårt med de, så va de inte så.

 Ja kunde sitta på pottan vid köksbordet.

 Hade ju heller ingen barnstol då, även om ja verkligen ville ha en,

och ja såg verkligen snett på min kusins yngsta dotters med.

 I och för sig har ja kanske fått den om ja frågat,

men dessa åren i början av detta hade ja ju mer än nog.

 Inte bara med mig själv och att överleva, utan också egentligen mer än konflikter.

 Som inte blev mindre av hur ja blev bemött.

 Konflikter har vi väl alla med detta kanske, mer eller mindre.

Några kanske kan komma över de eller något.

 Ja vet inte, minns i alla fall när ja köpte den där pottstolen

 i plast som ja faktiskt nästan gick ner på.

 De va en stor besvikelse att de va så nära.

 Då vägde ja mycket mindre än i dag, bara hälften ungefär.

 Ja har ju haft så många vändor med detta,

och ja har också åkt ambulans med skötbordet under mig.

 Någon gång var de nog ganska vått med,

eftersom efter -97 fick ja ju ingen hjälp,

 och var väl lite så som så med de före med

efter han som jobbat längst fick sluta pga de som hände.

 Men som sagt så vart de ju tyvärr så att ja inte fick någon hjälp alls.

 Nu va de nog så att ja sa upp den pga att de som sagt inte funka heller.

 Dels har ja mycket svårt med att göra saker

om ja inte får detta andra med, och de skulle ju inte

ens tömma pottan, göra rent den, eller fylla mina flaskor.

 Inte ens när ja var sängliggande eftersom de mena de var funktionella kramper.

 Som de med tyvärr står nu i mina svenska papper.

 Så de ser ut att bli samma här i slutänden.

 Får väl se när vi får svar och skickat överklagan då, va de kan slutta med.

 Så på de viset är de bra med såna här distanskurser.

 Men va ju med så att de kom nya på psykiatrin i staden där ja bodde,

och en av dom skrev i sjukjournalerna att

ja inte skulle få hjälp när som hon sa, ”gjort i kläderna”.

 Den dag i dag förstår ja inte ens va de kommit från, för ja har alltid haft blöja.

 Var väl en av de första gångerna ja kissa på mig i soffan,

 men de tog ja eller min moster hand om, och ingen annan.

De var bara ett exempel på hur de skrivs.

 Sen att de kramper ja har va bra spelade för ja skulle få som

ja ville med de andra, trots att ja inte börjat de hela eller ens bett om de.

 Är nog en del av de som gjort mest ont eller va man skall säga.

 Vi hade till och med diskussioner om hur ofta, med lavemang och sånt.

 Sen kommer sånt…

 Denna psykolog ja hade som var bra, var också bra

på att både förklara för dom som jobba.

 Så om dom eller ja hade något så va de bara gå till henne.

 Men ändå va de någon som inte gjorde de.

  När psykologen då sluta och de kom in ny personal

 på psykiatrin så fick de ju med sig dom.

 Då hade man ingen chans längre.

 Inte ens till någon kompromiss, utan de skulle vara så och inte så.

 De va någon gång efter detta ja kom in på sjukhuset

 på grund av förstoppning igen, men blev alltså bara

tömd och fick åka hem med mer eller mindre samma ambulans.

Blöjan va inte helt torr den heller, så hade ja inte haft

 min dåvarande kompis så vet ja inte hur de gått.

 De va också en upplevelse må ja säga…

 De hände ,ja fick ligga utan blöja med så allt kom i

sängen så i alla fall en madrass blev förstörd pga

att ja inte hann få på  en blöja, och senare inte klara de själv.

 De dom gjorde då när dom kom var att fråga om ja

skulle gå upp i dag, och sen la de torra handdukar i den blöta sängen.

 Egentligen kan man ångra så här i efterhand att

 man inte gick till tidningen som två av mina kompisar ville,

och mina två kusiner med.

 Men blev alltså inte av, och så här i efterhand så skulle jag gjort de.

 Egentligen vet ja ju inte varför ja inte gjorde de.

 Samtidigt så är de ju de som hjälper ser de ut som, ofta i alla fall.

 Kanske är de för man är inte fullt så nere nu.

 Kanske är de ibland svårt att veta sånt.

 Är så hårfint och liknar sånt man varit med om förr med,

så de blir svårt veta graden eller hur långt ner de gått.

 Man känner ofta igen sig, men nu har de varit många saker på en gång.

 De med våran gamla barnpotta, är länge sen den var

så här utan att ja kan säga riktigt hur eller vad.

 Men har nästan tagit in den till datarummet.

Har ju dessvärre varit sjuk, så allt vart ju lite förskjutet minst sagt.

 Kanske mer tycker om ljudet nu när man rapar, pruttar i pottan eller på skötbordet.

 Tror de med är en sån där sak som legat långt in.

 Är väl två åldrar man har de, runt sju, åtta ungefär..

 Vet inte hur ens de skulle kunnat gå på internatet egentligen.

Minns ju inget, men tror man fick puffa bort såna saker, barn eller ej.

 Ja antar när man tar lavemang så gör man ju de

kanske mer än annars, och tror de varit något där från första början.

 Men är en sån där sak som liksom är lite i skymundan, om inte obetydlig så de finns där.

 Minns faktisk när ja var på pottan väldigt väl när ja tog bort ögonen.

 Den va ju inte av plast men va inte ett bäcken heller som ju annars används på sjukhus.

 Men minns inte om ja spec bad om potta.

 Som ja nämnt så la de plast i sängen med i fall att, och de höll på komma där med.

Minns de och att ja länge för sista gången låg och såg på ljuset.

De minns ja bäst även om ja däremot inte vet exakt

 va de är med bäcken ja inte tycker om.

 Ev ligger de kanske något i de fördolda, vet faktiskt inte de.

 Så allt man varit med om har verkligen satt sina spår.

 Sen kan man ju undra hur mycket adhd-biten gjort för att de skall bli värre.

 Om tex ja inte haft den har de varit så här illa då?

 Man missförstår ju så lätt och är väl känsligare med de här.

 De är ju så väldigt mycket olika också med de här.

 Kan ju vara så de finns mer som ja inte vet än, men alla har ju inte med leksaker.

 Alla har ju heller inte så de räcker med fantasin.

 Var frågor om de här ja fått några gånger,

och de har egentligen gått över tio år sen sist.

 De är de samma nu som de alltid varit, att de

vare sig är sex eller något med leksaker, men kanske kläder kan komma in.

Napp har ju gjort de.

 Vet ja hade en i mitten av 90-talet och vet inte hur länge den blev sparad.

 Men va liksom inget direkt, så de sista fyra åren har ju en del saker förändrats,

men många egentligen bara fäst sig mer.

 Och eller vilka som är viktiga och inte, eller i alla fall

lärt mer om hur många de nu kan vara som vill va med.

 Däremot skulle ja nog önska ja inte hade så mycket emot närkontakt.

 Inte bara min egen kropp.

Men ja klarar de bara inte.

De har ja aldrig, gjorde aldrig förr eller har gjort.

 Som exempel är väl att ja aldrig gjort rent under förhuden. An

Antar de var därför att de gick så långt som de gick.

 Kan väl vara mer än de, men är nog en av de orsakerna.

 Ja antar man opererar sånt tidigare så som ja förstått de.

 Men ungdomar märker väl de då i tonåren på ett annat sett kanske.

 Har ju de sista åren sett hur mycket man egentligen gått miste om.

 Mer än man kanske var medveten om.

 Vet egentligen inte om de var intresse för de då när de borde varit de,

även om ja ju visste att ja gick miste om saker.

 Så på något sätt va de lite så att, ”de är ju inget ja kommer behöver veta något om”.

 Och de va nog lite både de med sex, men också om barn.

 Även om på något sätt där fanns intresse pga de här andra.

 Då ja var sista året eller åren i skolan på fritis o dagis.

 Ja minns att ja försökte komma åt att titta på åtminstone skötborden där.

 Minns faktiskt inte om ja hitta någon potta.

 Men dom har ju små toaletter numer på bensinstationer med, så de kanske inte fanns.

 Men minns att de var farligt nära ja prata med någon där då de åren.

 Men undrar va de blivit..

 Men var nästan för mycket att bära just då med skoltrötthet,

 skolstrul och annat hemma.

 Och så att allt var så intensivt.

 Minns däremot inte om ja hittat pottan el pottorna vid den tiden.

 Tja, man kanske varit inspärrad om man gjort de.

 Vem hade då hört om något som de här kan man ju undra.

 De var ju före ögonen blev borttagna, så de var i deras värsta tid innan de togs bort.

 Värk i princip varje dag mer eller mindre.

 Tror de var i denna tid ja kunnat gå till en barnpsykolog.

 Tja, var ju en, men var mer ungdoms så de gick inte

 ta upp något som ja ville eller skulle önskat.

 Andra har ju de med välling och modersmjölk med,

men har inte något i mig direkt så, än i alla fall.

 Nej nu vart de en del här…

 Så skall ta en paus så ja får ström i hörlurarna om inte annat.

 Så får ja se om de blir mer i dag eller i morgon eller så.