Sidan 46
08-07-01
Tja då är de juli då och de känns inget bättre alls, mår nog
egentligen bara riktigt dåligt här, även om nu helgen va bra.
I alla fall något av den för minsti, men nu är de riktigt illa.
I dag i alla fall, en enda riktig röra och får inget gjort nästan alls med något.
De är nästan så ja inte vet var ja har något längre alls med något
till trots att i alla fall så ser de ut som något gått bra.
Mobila bredbandet blir i alla fall uppgraderat nu på onsdag,
i morgon alltså, och har fått något från hp till den bärbara
även om ja inte vet om dom skickar i två försändelser eller ett.
För är ju två mail och två ref nummer eller om de är de med
alla små som är på väg med, plus allt annat.
I går tog ja ingen medicin och har ändå sovit från tidigt i går kväll
och till en bit in idag, ändå finns ingen energi alls, är helt tomt, ännu värre.
Känns inte som man skall orka länge till alls.
Är bara en enda röra och nu när man inte vet om vilken eller va
som hör hemma var, eller ställer till med va, så blir de nästan så man undrar om vilket som är värst.
Just nu just nu känns de med som man bara kastat och kastar bort livet på inget mer än elände.
Inte ens barn har man så man kunnat säga man gjort någon nytta med de,
får hoppas de inte blir en vaken natt nu, men är nog lite rädd för de
när man sovit så länge i dag och så tidigt som i går.
Är nog lite så där på om de går igenom med telefonen nu på fredag.
Sen måste man ju ha en licens till den med, men kan ju köra
med en provlicens på 30 dagar om man nu bara gör rätt.
Men skall ju få den först, sen är de väl två skärmkort till de här två reserv datorerna som är i listan.
Men nu är de ju som tur är inga direkta födelsedagar på ett tag,
men är ju lite undrande om minsti skall få något.
Men är inte säker på va piller, litet lavemang, en ny potta kanske
eller något, eller göra något av de på skötbordet på mage.
Har faktiskt inte gjort de än fast de varit en riktig babydag och
utlösningen i pottan, i den ja själv startade allt med.
Och de va faktiskt bra, så de är nog en sak som har en viss betydelse på något sätt.
Men minsti är ju intresserad av de som kommer ur stjärten med, men får inte ordentligt tag i de.
De är nog för mycket i förtiden för att de skall gå så lätt som ja trodde ett tag,
men vissa bitar är verkligen svåra att få till och att komma åt och få göra,
fast de är så väldigt nära och vill de så är de helt omöjligt att kunna göra de,
medan andra saker är lättare, trots att hur bra man mår av de och
vet att de är bara de med babyn som gör att man mår så bra,
så är de helt omöjligt att komma åt vissa saker av de.
Men om de sen är adhd:n för tiden eller ämnesomsättningen
som gör de eller hur mycket vardera har inverkan på de
får ja inte fram, utan känner bara hur de rasar allt mer.
Vet inte ens hur ja skall stå ut länge till trots att kanske
de inte är så länge förrän de blir svar på något av de.
Men sen om de nu skulle bli så att de är de här, tar de ju sån himla tid innan medicinen gör något.
Men just nu är de med att de finns ingen energi till att göra något vare
sig läsa eller musik eller något av de ja tänker mig att göra.
Vet ju knappt just nu om de känns bättre av att skriva,
men de gör kanske något i alla fall, och tiden går ju.
Hittar ju inget på med söka noveller eller så heller just nu.
Vill ju på något sätt, men får ju ändå inte till de fast ja vill och
nästan nu mer när ja med märker att de fungerar och att ja får något för de.
Förut va de ju ändå mer osäkerhet och otrygghet men nu är
de inte så mycket otrygghet, inte som de va förut i alla fall.
De kommer ibland, men de är inte så att de handlar om de så utan de är en helt annan sak.
Just den tryggheten som försvinner då, men vill ju så mycket.
Har ju varit så i flera månader nu, kanske över ett halvår, men
en del saker har man väl kanske inte helt tagit på sånt allvar som man borde.
Är nog någon form för varning de med, att man har sånt babyspråk på tele och sånt.
Till och med routern och också söker på de på nätet fast man inte hittar mer än förra gången.
Känns skönt att i alla fall kommit så långt och fått klarhet i så mycket
ändå som i år, men önskar de inte tagit stopp så här bara och
att man skall behöva må så dåligt som detta just nu igen.
Om de nu inte på vissa sätt är värre än förr.
Någonstans tror ja också ändå att detta med de funktionella störningarna
nog är de som också gör att de är så illa som de är nu.
Ja känner ändå de har nått områden de inte varit i så illa för som nu.
Och att de heller inte lämnar tillbaka de som försvunnit när de gått en liten tid,
men just de har man ju ingen att prata med direkt heller.
Ja har med känt av mer och mer att bara de att duscha eller så är svårare,
för de är helt omöjligt att komma i el ur själv.
De har nog gått så sakta så man inte märkt de, får bara
hoppas inte dessa små som är på väg och allt prat om
smått inte gör att de tar helt stopp för minsti med här.
Ja känner mig inte alls övertygad om att de inte har påverkat de hela.
Minns ju när min kusin fick sin dotter och min syster sina tvillingar,
vilken röra de blev av bara de, till trots för avståndet på tvillingarna i alla fall.
Blir ju egentligen bara riktigt dålig av alltihopa verkar de som.
De känns väl som att helt plötsligt är man fast, kan inte göra något för att få någon form av ro.
Va nog de man gjorde med allt man höll på med, både de att handla
och annat, bara för att få någon form av utlopp.
Nu går inte något, inte ens fantasi världen är så pass att den går som förr,
även om den finns så är de inte riktigt på samma sett längre.
Ändå har allt detta som hänt de här åren faktiskt gjort att de fungerat
bättre på vissa sätt i alla fall, men känns mer som ja bara går
längre ner just nu, även om ja försöker komma undan.
Så va gör man egentligen med allt de här.
Nu väntar man nog bara på dels alla semestrar skall ta slut
och på få tid så man får svaret på de här ena med ämnesomsättningen.
Hur lång tid de andra kan ta vet man ju inte, och de är väl bara vänta på de.
De är så dumt att de är så lite som skall till för att ställa till så mycket.
Saker förändras ju men de är väl stora minuset med adhdn då,
för de med att något försvinner, typ nu napparna som ja
till slut hitta och tyckte om, ställer nog till de.
Sen de här med även om de ännu inte har inträffat så verkar
de ju vara på gång med förändringen av blöjor utan plast.
De känns som bara de blir nog inte så lätt att komma runt, för de med blöjor är ju
så väsentligt för en baby, och de tog då tid innan ja fastna för dom
här efter barnblöjorna, som ju med är utan plast numer.
Men först är nog komma vidare och komma runt detta andra.
Magen har ju varit väldigt fram och tillbaka ett tag nu, och då har ja med verkligen
märkt av detta med att de är förändringar med saker, att inte kunna få av sig själv heller.
De har faktiskt blivit riktigt svårt att få de att gå nästan med blöja på med,
så de är nog väldigt oroligt med just dom funktionerna.
Just nu speciellt som ja kännt av att när de väl om de nu gör de tar i för mycket och
de nästan fått dels hjärtat att spåra ur, dels nästan blivit svart för många gånger.
Men också de att de tar sån jätte lång tid nu att få de att ta i alls,
till och med med hjälp, om de ens går.
Samtidigt som något finns där som de två sista gångerna på skötbordet.
De är något ja känner igen och undrar om de är både från internatet och
från något sjukhus besök eller rent av kuvöstiden.
De enda ja egentligen vet är nog att de på något sätt känns igen något av de och
att de konstigt nog för en gång skull inte är ett minne
som ändå är förknippat med något direkt hemskt heller.
Men de här andra är nog de otäcka de att något håller på att inte fungera längre,
i alla fall inte som de skall, och de känns inte som de bara är tillfälligt som kramperna eller så.
De här är något som kommer förbli så.
Är nog också en bidragande orsak för den snabba nergången och
är väl de här med att ja får gå upp för att stå på nätterna för att kissa.
Är inte så säker på att de inte har något samband med de här andra.
Har nog inte funderat så mycket på de, bara lite irriterat mig på de,
men helt plötsligt när de nu är bägge så börjar ja undra.
Fastän de ena kom före så lite av de samma ändå.
Men är väl de här meningslösa känslan eller hjälplösa att de
ju inte är något som går att göra något åt eller att prata om heller.
Får bara lagra de till de inte går mer, och man inte orkar mer, för de blir för mycket någonstans.
Börjar nog bara egentligen bli less på allt, för har tagit så mycket ifrån mig.
Min moster va här i lördags och vi prata, dom skall nu upp och ordna med de sista med mormors hus.
Egentligen har ja massa saker där, men ev så får väl min kusin ta de mesta av de.
Egentligen är de väl två saker ja vill ha, min cykel och ett nätaggregat
som ja hade när ja hade radiosändare, men får väl se om de blir något av de.
Och då vart de väl lite så där, va mycket de här funktionella egentligen har tagit.
Nej får väl bli en paus nu och se om de blir mer sen eller
en annan dag, men kanske kan bli något mer i kväll ändå.
Dyker ju rätt va de är upp något man måste lägga till, men är ju alltså något att jobba med.
Vill ju så gärna göra något av de man gjorde förr, men de med bilar drar nog faktiskt mest.
Men är väl kanske inte att tänka på om de nu dessutom håller på bli värre med vissa saker.
Är inte alls glad åt utvecklingen sista månaderna,
även om de gått sakta och varit före de, men de är inte åt rätt håll alls.
Men va ja skall ta mig till med allt inuti vet ja snart inte,
de känns som de bara blir mer och mer och de blir inte bra,
även fast ja försöker hålla ihop och också försöker hålla i
styr på saker så man inte skall impulshandla eller så.
Men känns nog riktigt illa de med alla dessa skulder och
inte kunna göra något för man har med så mycket från Norge som ja aldrig blir av med.
Bara de stoppar ju mycket med, sen ligger nog rädslan där att de skall lägga
av något av de här, eller något.
Har ofta haft ont i magen och nu undrar ja nästan om de är så att de ligger
för mycket där emellan varven som inte kommer ut, för de inte fungerar som de skall.
Känner faktiskt inte om eller hur mycket där är,
och de har varit ofta nu och kan nog inte skylla på magkatarren heller.
Har varit för ofta hård i magen med och de ligger nog kvar mer än ja vet och känner.
Däremot vet ja att de inte är lika som de varit, för känner mindre än förr.
De känns mer otryggt än ja vill ens försöka förklara, vet inte ändå om någon kan förstå de.
I alla fall eftersom man kanske måste uppleva de.
Men skickar mig neråt i alla fall, så mycket kan ja nog säga.
Och skall man ens hoppas på de skall bli bättre när de ju verkar som de blir tvärt om.
Försöker ju bli av med de här känslan av meningslöshet,
att kasta bort ett helt liv så här till inget mer än för de mesta av de må dåligt.
Är inget vidare att ha med så mycket bakom sig som inte varit något.
De är nästan så den här medicinen känns som om de inte va så mycket de heller.
De blev visst några riktigt dåliga sidor, men de är inte så uppåt just nu,
och för mycket förvirring just nu om va som egentligen är på väg att hända här.
De är underligt att man helt plötsligt bara upptäcker att
de här går visst inte längre som de gjorde förr och sen
när man då funderar när blev de nu så, så kommer man på att
egentligen har de nog varit lite si och så under en längre tid.
Men gått på något sätt tills de gått under någon gräns då de inte går längre.
Är nästan lite så de känns med de här sakerna, men fått lite förvarning kanske.
Men är nog rädd och osäker någonstans, och så de att inte veta va
göra åt de eller ens om de är någon ide att göra de eller försöka
eller va de för att något kändes som de kunde bli bra på något sätt.
De är så mycket som far runt, allt vill man inte skriva om ens här.
Vet nog inte just nu ens hur de skulle vara att ha en trygghet eller va ja skulle ha för att få de.
De här som håller på att hända kanske gör de omöjligt att få de,
så de känns lite dumt att de som vanligt skall bli något under semestertider.
Och sen de här jobbiga med ingen energi alls som börjar gå riktigt illa.
Har en granne som har en hund som skäller mycket,
och de sista dagarna har de varit gränsfall för att ja inte klagat.
Tycker inte om göra de, och speciellt inte om de är för att man själv inte mår bra.
Är ju inte vovvens fel ju, men hur länge till ja klarar av allt
detta vet ja inte, och de då faktiskt till trotts att ja ju sov så länge som från i går kväll till i dag.
De är inget som är jättevanligt, precis över tolv tim måste de blivit.
Men nu är de visst tomt här, just nu i alla fall.
Få se va de blir framöver, hoppas bara de går att gå vidare på något sätt.
Ja har nästan känt de som att de börjar ta helt stopp här,
och sista tiden då de här varit så illa med att köpa som ja
inte vet om ja egentligen haft sen ja flytta, på samma sätt som nu.
De har varit ganska otäckt att de skulle komma tillbaka så illa,
men får nog räcka nu på ett tag med skrivandet.
