Sidan 6
05-08-21
Så måste jag väl skriva lite så här på söndag med nu här.
Och så har väl lillbabyn sin väldigt lilla helg
där babyn verkligen har fått komma fram.
Jobbigt i perioder men är nog allt från förr som kommer upp till ytan.
För nära är jag rädd.
Men har sovit väldigt gott även om jag nu vaknat tidigt
och min sambo fått ta en våt och kladdig liten baby tidigt.
Men har nog haft det väldigt skönt.
Har väl varit orolig idag och speciellt på eftermiddagen.
Känner nog väldigt väl igen det som ren oro för hösten
men det förstör ju lite av det hela.
Ändå känner jag nog övervägande det positiva av det i
och med det att jag ändå sovit så gott som jag gjort.
Sen den totala friden inuti kan jag dessvärre inte ens beskriva för någon.
Får bara hoppas den syns, sen får min sambo skriva hur hon upplevt helgen.
Själv så skriver jag min del av det.
Det svåra är de olika nivåerna.
Det är svårt veta hur liten jag blir men är nog långt under ett år
och har blivit både många pölar och annat.
Både på skötbord och i sängen när babyn är i bara stjärten så
och i barnstolen med så det är ändå övervägande positivt.
Även om jag känner av konflikter och annat.
Men ja har ändå haft det lättare igen och kunnat komma långt ner.
Det jag saknat nu närmare i ett år och jag hoppas det inte är stopp på länge än,
för lilltrollet där inne har det väldigt bra som liten baby.
Men visst har det blivit en del tvätt och så, men friden inuti de är för mig värt det.
Så jag hoppas bara min sambo också får
något gott ut av att ha något så smått i huset.
Hon har ju haft fyra egna, även om nu min värk också har tagit lite av det hela.
Är ju än i bara stjärten och det blir nog fler pölar
innan kvällen tror minstingen i alla fall.
Nu blir det också en del förändringar här på sidan.
Jag hoppas det blir bra.
Vart ju så mycket mer än jag trott på kortare tid,
så vi provar en liten annorlunda variant och
hoppas de blir lättare för både er som läser och oss.
Speciellt för min sambo som skall lägga ut allt
och har allt det jobbet och babyn vid sidan om.
2005-09-17
Nu var det en stund sen jag skrev här så jag skall väl försöka
få ihop lite om vad som hänt den sista tiden.
Har väl gått några veckor sen sist.
Jag har väl inte mått allt för bra och det snurrar nog allt för mycket i huvet här.
Babyn här inne har väl i alla fall fått något men är nog lite för oroligt runt om nu med.
Det är ju höst och det är värsta tiden jag har.
Även om jag kan ha jobbigt på våren med.
Men hösten är nog väldigt jobbig.
Svårt att säga vad som är värst egentligen.
Jag har också det att det andra börjat sedan några dagar, med en försämring igen.
Så har legat mest i två, tre dagar.
Är en väldig skillnad när det blir tvång ändå.
Och då kommer alla tankar med dessvärre.
Måste jag då ta medicin med så blir det ännu värre.
Jag har ju nämnt om det att jag har kramper som egentligen ingen vet vad det är..
Teorier finns det väl och vad vi tror,
men dessvärre är det väl så att har man problem med psyket
så är det ju lättast att skylla allt på det om man inte hittar något.
När jag har det här så blir på sätt och vis ab- delen mer i bakgrunden.
Det blir mer att överleva som blir viktigt.
Kommer ju inte upp något, kan knappt vända på mig.
Dricka och äta själv går ju inte heller.
Kanske skulle man tro att ab-delen skulle vara mer, för det blir mer riktigt då.
Men det är det som är det underliga.
Den blir inte det.
Inte för en efteråt..
Men då har jag också det som hänt att bearbeta.
Samt alla gånger före som inte varit så bra.
Jag har ju nu haft det här sen 1994 och ändå lär man sig visst aldrig riktigt förtecknen.
Magen blir orolig och jag sover en del mer innan det hela bryter ut.
Sen kan det variera väldigt hur länge det håller i och hur ostadigt det blir.
Det är väldigt otryggt.
Man vågar inte göra så mycket, samtidigt som man blir rastlös.
Men samtidigt kan man inte lita på kroppen och heller inte heller funktionerna alls.
Det är en sak att ha blöja eller inte när de gäller ab, men något annat när det är det här.
Ändå denna gång så är det väl lite bättre, men klart att oron är där.
Och kanske speciellt nu när min sambo börjat fyra timmar om dagen.
Ändå är det ju inte detsamma som att vara helt själv vilket jag var i Norge.
Efter att all hjälp drogs in pga de tyckte det var psykiskt och att det bara var att gå upp.
Det var många gånger jag låg både våt kall och annat med, och törstig.
För det var ju inte alltid min moster kunde och inte heller min kompis.
Det kunde bli dygn och det är ju gränser även för vad vuxenblöjorna tar.
Så visst är det bättre, men ändå finns det nog där.
Sen är man väl alltid rädd sånt här skall slita om man har ett förhållande.
Man vet ju det är sånt som kan göra det.
Både om en eller båda har psykiska problem så kan det ju slita väldigt.
Visst det behöver väl inte det men jag var väl nära att få en sambo en gång
och då var det bland annat just det här med skillnaden mellan ab och det här andra.
Visst, det var en del annat med och hon hade dessutom egna problem.
Hon är maniskdepressiv, så hon hade ju hon med.
Men jag blev nog ganska bränd den gången.
Och var min första och enda tills nu.
Annars har det väl gått sin gång här som ni kan se på bilderna med här på sidan,
med haklapp och så.
Med babykläder som blev våta.
Babyn tog verkligen över!
Vad jag känner nu i höst de sista dagarna,
är att kiss och bajs åldern nog kommit fram.
Gör visst det när jag går tillräckligt långt ner.
Inte bara då i ålder, utan psykiskt med.
Så det känns lite så som att det skall bli en jobbig höst.
På något sätt kan jag inte släppa helt loss heller,
men har väl kommit till klarhet om något i alla fall.
Var väl en liten kris här i veckan men har väl löst sig nu.
Därför var sidan borta ett par dagar här men nu tillbaka igen.
Igår fick i alla fall troll ett lavemang men vet väl inte helt ..
Var ju inte helt bra och då blir de inte helt babyn som får fullt ut, något av det.
Sen vill nog troll väldigt gärna släppa allt om så i barnstolen,
men något sätter ju stopp för vissa saker, även på golvet.
Har inte klart för mig varför och så men något ligger där samtidigt som jag går neråt.
Och får också mer värk och tar mer tabletter för det.
Tycker inte om det och ändå är det så vanligt.
Känner väl då också dragning åt alkohol eller annat,
men vet att börjar jag med något av det igen
så åker jag dit och då kan jag nog inte sluta .
Som för många år sen.
Har väl ändå känt det nu de sista åren och
har väl också gått åt skogen några gånger här.
Tagit för mycket, men som igår kväll kände jag av det väldigt starkt.
Dessvärre när hösten kommer och man blir så här
så får man väl också det med impuls köp.
Får trösta mig med att jag inte brukar köpa något som jag inte behöver,
men kanske inte så fort.
Men brukar ju reda ut sig till sist.
Det kommer ju alltid saker i vägen med.
Dessutom har denna dator krånglat en hel del. Börjar bli less på den.
Men nu sist var det faktisk inte den.
Det var ett defekt skärmkort.
Men mest funderar man väl på nu vad som gör det här.
Och nu när det är så här och höst kommer det med
ett riktigt stort skötbord och barnvagn fram.
Är så glad jag har de andra sakerna.
Det enda är väl att pottorna ger ju dessvärre vika efter ett tag.
Kände här i veckan eller om det var i förra att den jag har här
börjar som min egen ge lite efter i ytterkanterna.
Dom överlever visst bara ett år.
Är ju en lite större barnpotta som dom har på Obs. Eller i alla fall hade.
Allt bra tas ju bort.
De nappar jag tyckte om och så vidare.
Typiskt, men är väl bara så det är.
Jag tycker ju bäst om vanlig barnnapp, vet inte varför,
men tycker bara inte om de stora.
Men allt skall ju vara så ergonomiskt nu ju så de runda försvinner visst.
Men det är dom jag tycker om på vanlig nappflaska med.
Huff, nu blev det visst väldigt långt här och mycket på en gång,
men var ju en stund sen jag skrev.
Nu är det så mycket att fundera på för minstingen med och den vill ju så mycket.
Är en väldigt kelig en där inne som vill ha mer och mer uppmärksamhet
och klapp på stjärten med mera små baby klappar.
Är nog också ett tecken på vilket håll det går åt.
Just nu är det fortfarande inte så bra efter det som hände i veckan,
även om det klargjorde saker för oss båda.
Jag är bara sån.
Sen vill jag väl hem, men samtidigt inte.
Får se vad jag gör.
Men visst, rörigt är det just nu inuti.
Vill väl för mycket.
Samtidigt vill man nog något mer för babyn.
Något, som kläder eller vagn eller det där skötbordet.
Om man bara kunde få den där evinnerliga lägenheten och komma till ro.
Har sen 1991 egentligen bara bott på tillfälliga adresser.
Inget som jag vetat skulle bli permanent.
Det är så jobbigt sånt, att inte veta.
Har egentligen nog med de som det är nu runt omkring.
Men man får ju aldrig det lite lugnt.
Är det inte strul någonstans på min sida så är de det på min sambos ju.
Så får väl se hur allt skall bli.
Har just haft det väldigt skönt och nog varit så liten man kan bli.
Är så skönt med finger i stjärten och det har absolut inte med sex att göra.
Även om jag vet det finns dom som gillar det i den delen med.
Men blir så liten så det är svårt att förklara det.
Även om det händer jag får stånd så är det ändå inte sex.
Hur jag vet det kan jag heller inte förklara, men det är inte det alls.
Är bara en liten en som har det väldigt skönt.
Om det har med det att göra att det är skönt att bajsa
och att det med finger på något sätt påminner om det.
En del barn tycker ju om att försöka få ut och sen tar dom in det igen.
Om det är så vet jag inte, men att det är något kan jag väl säga helt klart.
Nu mer blir egentligen babyn bara mindre känner jag gång för gång.
Ändå får jag frågor av det.
Sen har det väl mer och mer dykt upp det med barn.
Jag önskar mig ju egna och det vet vi båda.
Samtidigt så känner jag väl det att jag undrar hur det skulle ha varit.
Nu kan inte min sambo få fler så det kommer ju inte bli aktuellt.
Men frågor finns ändå där.
Så på sätt och vis tror jag inte, att om jag skulle kunnat få barn
eller fått några, så tror jag inte att det tagit bort det här
som man annars läser om att de gör.
Det är för stor del av mig själv och var nog därför det vart strul här med.
Jag känner ju liksom mer och mer hur stor del det är
och tror inte i längden (inte under många år i alla fall)
att de går dölja för omvärlden.
Min släkt vet, men inte min sambos.
Men det sköna nu är väl att frågar dom så skall dom få veta som det är.
Men bara om dom gör det.
Det blir kanske något annat med ens barn.
Vet inte, har ju inga eller om det är för det jag gått igenom.
För ändå tror jag inte att om jag haft egna så tror jag inte det gått att dölja det för dom.
Vet inte varför de blir så man vill ha när man är så mycket baby själv.
Jag hoppas i alla fall saker skall bli bättre men vet ju inte.
Är så mycket nu och händer saker inuti som
idag med när jag nog var mindre än jag tror jag varit någon gång förut.
Något var skillnad i alla fall och visst kanske man
gör lite saker man inte gör med ett barn.
Men konstigt nog är det ändå inte sex det handlar om.
Men klart, även små barn kan det ju hända man får se i stjärten på,
om dom har förstoppning eller nåt.
Jag tror på något sätt ändå att för mig ligger det där och inte i sex.
Som att hjälpa ett barn att bajsa när det är förstoppat.
Även om de nu också är skönt med fingret.
Men vad upplever ett barn?
Det är det nog ingen som vet.
Går ju inte att fråga precis.
Önskar bara inte allt skulle vara så fruktansvärt
sexfixerat eller ped- fixerat här för minsta sak.
Man kan ju knappt hjälpa ett barn utan att folk tror att det är sex i bilden.
Har en kompis som är mycket äldre än sin halvsyster
och när han skulle se hur det var för hon hade ramlat eller
vad det var så kom det någon och trodde det var sex.
Hon hade väl skrapat upp sig.
Även om man nu tar av en liten ute, för dom har ju inte tid gå in, så är det ju inte sex!!
För visst förstår jag man skall vara vaksam!
Men tycker det får vara lite förnuft med.
Man törs ju snart inte heja på barn ute, även om man vill.
Dom är ju så goa och de är kul att prata med dom när man möter några.
Om det nu är på ett dagis eller en lekplats.
Och ibland kommer dom ju själva fram och vill prata med.
Men som det blivit så vågar man ju knappt.
Men för oss nu då..
Det är ju dessvärre oss som har det här det drabbar.
Och hur skall vi få acceptans om det skall vara på det här viset??
Målet skall väl vara ett samhälle för alla.
Och då som jag vet det är folk som önskar att man
skulle kunna vara baby när och om man vill.
Det enda jag ibland känner är väl en sån ilska som inte går beskriva!!
Varför skall det vara så som det är??
Vem skall bryta det här och gå ut och så vidare?
Visst, Davids sida är väldigt bra.
Ändå på något sätt förstår jag dom som inte törs eller
är det för jag varit så illa som jag varit och i så många år.
Det är så många gånger det här nästan kostat mig livet,
att jag inte har räkning på det.
Skall det vara så och vem vet,
det finns nog fall där det är det här som gjort det.
Kanske till och med ganska unga med.
Känner nog bara ilska över att de skall vara så.
Jag vet att de flesta tror det kommer vara så här för evigt men måste de det??
Jo, om ingen av oss gör något då blir det så.
På slutet av sjuttiotalet var det ingen som trodde
att internatet jag gick på skulle läggas ner.
Vad hände?
Jo, en grupp ungdomar på internatet började jobba med det
och i början av åttio-talet så lades det ner.
Så det kan nog gå.
Iallafall bättre.
Det som fattas är nog information.
Sen är det väl också så att det forskas inte på något av det här.
De vet att det finns.
Kanske speciellt bland barn.
Tänker då på det jag har mest av, regression.
Men någon forskning görs ju inte alls.
Är ju inget spännande förstås och finns kanske inte tillräckligt många.
Alltså, ingenstans finns det något att få veta om det.
Men hur många frågor har man inte?
Så skall jag nu vara ärlig så vill jag bara på något sätt gå ut med allt jag upplevt.
Och sen önska det kanske skulle hjälpa någon.
Och kanske någon ung tänker på hur det här är.
Hur många barn, kanske också ungdomar som går där och är ab
och mår dåligt och inte törs göra något.
Och alla fördomar och oförstånd som också finns bland psykologer och andra.
Jag har blivit jämförd med en valp av en psykiater som
skulle visa hur fel det var, det här med blöjor.
För jag hade haft hund.
Det såret kommer nog alltid ligga där bland många andra.
Men alla är väl inte så illa, det skall jag inte säga men dessvärre ett fåtal.
Och det gäller nog inom barn och ungdom med tror jag.
Men har ju inte kommit på något sätt att gå ut heller.
Sånt här är ju inget jag tror massmedia vill ta i. Är nog inget intressant.
Det skall ju bara vara förfärliga saker i tidningarna nu för tiden.
Skulle kunna önska jag kunde lägga in det här på Davids sida med.
Men är för mycket text kanske..
Kunde bli en bra debatt.
Men några där ifrån läser kanske här på denna sida.
Skall höra med han om det är något han vill ha in.
2005-09-18
Så undringar har man ju många.
Och det man också längtar till.
Jag letar nog än och också vilket ålders-stadie jag är i eller tillhör.
Hur långt ner och så vidare.
Hittar nog inte rätt.
Öppnar sig egentligen bara nya dörrar rätt vad det är.
Som idag, och får bara överraskningar hela tiden.
Sen kommer hur man skall ta det och tolka det med mer.
Jag hoppas förstå det men vet inte om jag gör det.
Har mått underligt den här hösten och ändå är det något
som är annorlunda nu när jag inte är ensam.
Men just det kommer jag inte åt.
Tror jag får se hur det blir vidare framöver, men jag vet inte.
Jag är mest osäker just nu och egentligen saknar jag väl en tråd tycker jag.
Men visst är det skönt det där och det att kunna bli så otroligt liten.
Men så synd bara att det inte går att förklara vad som händer inuti.
Och det är nog unikt kanske för var och en, men en del som idag har jag inte känt förr.
Inte heller i stjärten, eller att den var så öppen när fingret var där långt in.
Tror inte jag kunde ha blivit mycket mindre, även om jag inte vet det helt själv.
Liten blev jag iallafall.
Men önskar ju så en debatt eller någon mer som har det här
eller kanske någon utomstående mer och mer.
Det har varit såna perioder i väldigt många år, men har ju aldrig hittat någon.
Och när jag gjort det har dom slutat eller något annat kommit i vägen.
Men just nu är det nog den här väldigt lilla, men kommer ju inte åt det.
Dessutom så har man ju kontroll.
Men när man mår som sämst önskar man att man inte hade det alls.
Var det nu händer, i barnstolen eller nåt.
Precis som ett spädbarn.
Men så är det de som ligger där, om det är det
man upplevt eller något annat vet jag inte.
Men bra känns det inte, även om det känns som något väldigt djupt inuti rör på sig.
Men vad vill det och hur länge och hur saker fungerar psykiskt.
Kan det ändå bli, även fast man är vuxen.
Det blir som barnen när dom är små.
Att helt enkelt det psykiska styr det och man blir mindre.
Ibland tror jag det, och har trott det mer och mer sista månaderna eller så.
Och en psykiater jag hade menade att det var väl inte omöjligt.
Barnen gör ju det, så om man väl startat processen så blir man det.
Jag vet inte, känner mig bara mer otrygg och mer rädd.
Sista tiden känner jag att adhd:n nog är mer aktiv.
För mycket impuls-köp.
Förr hade jag bil och dator, nu bara dator.
Men nu har jag så många snart så jag vet inte vad, men samtidigt måste jag göra något.
Så jag vet inte..
Känns inte som man har helt koll.
Och ändå ligger någon sorts ilska någonstans för allt jag upplevt.
Jag vet inte, något känns fel i alla fall.
Måste få ordning på saker och ting, men vet ju inte
ens vart jag ska börja eller vad den lille eller något kan ta sig till med.
Sen längtar man väl innerst inne kanske efter barn.
Men mest efter något att göra.
Så går det så här.
När nu hobbyn med bil är borta har det blivit mer och mer pc-byggande.
Men samtidigt finns det nog kvar.
Det var ju en dröm att få något igenom och godkänt som jag gjort.
Kanske en Pv eller Amazon, ja ja, det var då.
Men vill göra, men har nog mest bekymer med annat just nu,
med pc och de här med babyn.
Vill ha barnvagn, skötbord och kläder.
Det sista har jag nog aldrig känt förr.
Blir bara mer av väldigt liten .
Jo, hoppas det går, men vet inte, är bara för mycket just nu.
Mest vill jag ha en paus jag tydligen inte kan få.
Dyker ju upp saker hela tiden.
Livet är ju så.
Sen det här med att få dagarna att gå och sen det jag skrev om i sommar.
Jag lät ju min sambo läsa kassetter.
De som var på dom har alltid varit viktiga men man har ju inte disk plats.
Men mer och mer har jag väl lust göra det i mp3 form och lägga ut.
Men som sagt ,får ju inte plats och vet väl inte hur eller något heller än.
Men det finns där hela tiden och har alltid gjort,
även om det ändrats mycket de här åren och inte är som då.
Men svårt är det.
Mp3 tar ju plats dessvärre, så får se, men just nu är det nog allt annat.
Sen är det väl det att man efter så många år
har svårt att se om det är värre än förut eller inte.
Det känns så för man har inget att ta av ,men ändå tror jag något
av det är värre nu i jämförelse med hur det var förr.
Men nu har man i alla fall skrivit av sig lite,
men känns konstigt nog ändå fullt här uppe.
Det är väl så att hela grunden känns ostadig just nu.
Konstigt nog en barnvang eller med sele eller gå sele.
Kommer fram så mycket nytt och ändå..
Allt handlar nog om sökande efter trygghet jag aldrig fått.
Men kan man få det?
Känns för sent, för dyrt ,osv.
Fel land där det inte går få tag i det.
Och England och andra länder verkar ju ha bättre acceptans än här i alla fall.
Men jag undrar, vill bara ha babyklapp och
kanske bli rapad med, något jag aldrig känt förr.
Är så mycket nytt som jag är osäker på.
Och den här skillnaden när man vill ha smisk eller inte, är så svårt veta.
Rätt vad det är gör det ju en tvärvändning så just nu känns allt överfullt.
Och man vet inte vart man står.
Det med potta är ju en sak det med,
men just nu känns det som det är någon som egentligen är för liten för den.
Och sen är det ju inte en med spännen eller en pottstol.
Det är väl ytterligare ett tecken på hur man mår just nu inuti antar jag.
Och inte som förr hjälper det att skriva av sig.
Något söker utlopp, men har ingen aning just nu vad eller något.
Är bara överfullt just nu, så jag vet inte vad jag skall ta mig till.
Vill nog mest börja dricka eller fly undan allt, men finns ingenstans att ta vägen.
Hem kanske, men om det är något bättre är tveksamt.
Kanske så länge jag har något att göra där.
Men sen, då tror jag inte det går så bra alls, och jag tror jag ramlar igenom helt då.
Stor risk i alla fall, och de vill jag ju inte en gång till och
inte nu när jag för första och sista gången har en chans att få ett någorlunda liv.
Även om man nu kanske aldrig blir helt bra,
vilket jag inte heller tror på, men frågan är ju bara vad för pris och
vad får jag gå igenom för att komma dit och klarar jag det?
Just nu är det nog bara skrämmande,
mer en någonsin i och med det jag märkt hur långt ner jag kan gå.
Är en stor skillnad på runt ett och noll eller rent av nyfödd.
Har väl inte helt begrepp om hur långt ner det går, men långt.
Sen vill man ju bara dit igen pga den ro det ger.
Kunde nog stanna där väldigt länge tror jag.
Hoppas bara jag hittar rätt väg nu även om det inte känns så just nu.
Var så mycket, man trodde att det skulle bli lättare
att klara av hösten när man inte behövde vara utan babyn,
men visst jobbigare är de inte.
Men inte heller så mycket bättre som jag hoppats även om det är en stor skillnad.
Har lust på andra saker nu, vilket jag inte hade annars.
Både med pc och att börja med bil igen, och det var länge sen jag ville det.
Men det att lösa det först..
Blir nog det här andra, pc håller man ju på med då och då.
